Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af umbäranden till dess yttersta gräns, men som också band till historiens
krans ett blad med den stoltaste segerhymn för proletariatet.
Aldrig har den svenska arbetarrörelsen ens anat att den var så stark
som den visade sig detta år. Redan från början af året voro flera
strider i gång på skilda platser i landet, och de regelbundna uttaxeringarna
lämnade för hvarje vecka det bestämda understödet åt de från arbetet
utestängda, öfver ett tiotal nya arbetsinställelser hvarje månad, det var
hvad ledningen gjort sig beredd på, men i maj brukar i allmänhet
siffran flerdubblas. Det är då som en mängd aftal utgå och förnyas. Men
sådant går mest förbi utan någon särskild uppmärksamhet åt saken, ty
de tider äro förgångna då arbetarpressen behöfde slå på stora
larmtrumman för penningbidrag till en konflikt på några tusen man. Så kom
på våren 1905 den stora byggnadskonflikten i Malmö, omfattande 2,000
man, som blef både bitter och långvarig. Arbetet hvilade i 10 */,
månader och återupptogs sedan lönerna genom en skiljedom blifvit något
höjda. Målarna i Malmö gingo i 7 */, månaders strid, som afslöts med
seger för arbetarna. Till detta kom den stora byggnadsarbetarlockouten
i Stockholm, Centrala arbetsgifvarförbundets verk. I 3 */, månad pågick
denna lockout, hvarefter den löstes genom en för de olika
arbetargrupperna tillfredsställande skiljedom. I Gefle tillkämpade sig
stufveriarbe-tarna ansenligt bättre villkor genom att 500 man starka nedlägga arbetet
under 5 veckor.
Men hvad som präglade 1905 som ett den sociala kampens år var
icke dessa jämförelsevis små strider utan den väldiga lockouten inom
mekaniska verkstadsindustrin. Den varade i 5 långa månader, under
hvilken tid arbetarna fingo lära sig att lefva på ett knappt bröd, men
också erfara att i solidaritetens namn kunna de segra, om de blott
allvarligt vilja det.
Man kan säga att 1905 års lockout var en slags fortsättning af 1903
års lockout. Inom den mekaniska verkstadsindustrin hade arbetarna
under åren 1898—1902 lyckats få kollektiva arbetsaftal upprättade på
några platser, men när Sveriges verkstadsförening bildades blef en af
dess första åtgärder, maj 1903, att förbjuda sina medlemmar att ingå på
kollektiva aftal om minimilöner, grundade på viss ålder. Men
verkstadsföreningen nöjde sig ej med att hindra arbetarnas försök att ordna sina
arbetsförhållanden och lönefrågor, utan var också påtagligen benägen att
söka strid med arbetarnas organisationer. Så snart ett tillfälle härtill
gafs — och det yppade sig genom en liten konflikt å Hvilans verkstad
vid Kristianstad, där 8 gjutare förklarat strejk med anledning af att
ar-betsgifvaren ej ville medgifva en liten obetydlig löneförhöjning —
förklarade verkstadsföreningen sommaren 1903 lockout på 78 verkstäder i
landet. Konflikten slöts genom skiljedom, som bl. a. beslöt att en
kommitté på fem personer skulle få i uppdrag att snarast möjligt förelägga
förslag om regler för ett framtida förebyggande af konflikter eller deras
lösande genom skiljedom. Därtill fick kommittén i uppdrag att utarbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
