Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demonstrationerna och storstrejken 1902.
Storstrejkstanken tränger fram. — Nya härordningen okar bördorna. — Regeringslöfte om
rösträttsförslag. — Partikonferensen i Malmö och Skandinaviska arbetarkongressen i Köpenhamn 1901.
— Extra partikongress 1902. — Den 20 april — »det första blodet flyter för rösträttssaken. —
Polisen ställer till kravall. — En arbetarnas hedersdag — 27 april. — »Storstrejken» 15—17
maj. — Riksdagen beslutar skrifvelse om förslag, hvilande på allmänna rösträttens grundval.
Ända från 1890-talets böijan hade tankar på utomordentliga
påtryck-ningsåtgärder från det arbetande folkets sida för rösträttsfrågans lösning
alltjämt förts fram. Partikongressen i Göteborg 1894 gaf dem fastare
form, och när 1896 års folkriksdags liberala majoritet sökte definitivt
afvisa dem, blef följden i verkligheten tvärtom den att den liberala
rösträttsrörelsen ute bland de djupa leden själf tynade bort. Å andra sidan
måste de socialdemokratiska arbetarna, lämnade att helt bygga på sin
egen kraft, först betydligt stärka sina organisationer innan de kunde
tänka på att gå från förberedelser till handling.
Med landsorganisationens bildande och sedan den med heder
genomgått sitt första elddop i den stora kampen för föreningsrätten i
Sunds-vallsdistriktet 1899, började möjligheterna till själfständig framryckning i
rösträttsfrågan att ljusna. De stora Malmö-kongressema år 1900,
landsorganisationens och partiets, visade starkt uppsving och höjde
arbetarnas själfförtroende. Det behöfdes nu blott en lämplig politisk situation
för att de skulle kunna, starkare än någonsin förr, tala ett ord med i
frågan om sin medborgarrätt.
Denna situation kom med striden om den nya härordningen 1901.
Sanningen om det urtima machverket af 1892, om hvilket dåvarande
krigsministern Rappe djärfts yttra inför riksdagen att »få vi detta, så
kunna vi försvara oss», erkändes nu af alla, och tiden förklarades vara
inne för en öfvergång till en ren vämepliktsarmé. I stället för att
inskränka anspråken till en försvarsduglig milishär sökte emellertid de
ledande kretsarna sina mönster från Tyskland och satte som sitt mål en
väl drillad och exercerad fältarmé med minst ett års öfningstid; att kost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
