Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naderna för en sådan anordning måste bli ofantliga frågade man icke
efter, lika litet som man brydde sig om att framlägga en fullständig
försvarsplan, där äfven flotta och fästningar fått sin andel och
dimensionerna på det hela afpassats efter landets bärkraft. Agitationen för det
nya härordningsförslaget drefs med högtryck från alla intresserade, historier
om ryska spioner, de s. k. »sågfilama» fyllde pressen, och
Bobrikoff-regementet i Finland utmyntades flitigt. Från arbetarpartiets sida intog
man icke någon afvisande ställning till försvaret som sådant, men man
påminde i ett manifest från partistyrelsen om att det bästa försvaret,
utan hvilket allt annat var tomt sken, var att ge folket dess rätt, så att
det kände att det hade något att försvara; man protesterade mot den
MYCKET ATT DRA OCH SLÄPA PÅ.
En liten samhällsbild. (Ur »Karbasen».)
militaristiska läggningen hos det kungliga förslaget, kräfde i stället
milissystem och fordrade bestämdt att folket icke utan sitt hörande och utan
garantier för den medborgerliga friheten skulle nu bindas till ökade
militärbördor. Det visade sig dock snart att åtskilliga liberala elementer
voro villiga att gå regeringen och första kammaren till mötes, mot löfte
om rösträtt och krigslagsreformer längre fram, och från landtmännens
sida inskränkte man sig till den vanliga prutningstaktiken; infanteriets
öfningstid skulle stanna vid 8 månader. Efter tre dagars debatt drefs
regeringens härordning med denna jämkning igenom i andra kammaren med
119 röster mot 108 för afslag, hvarefter sammanjämkning utan svårighet
åstadkoms med första kammaren, hvilken själfklart tagit med
uppräckta händer de 12 månaderna. Mot folkets på möten och
demonstrationer tydligt uttalade vilja hade de maktägande alltså gifvit landet en
ytterst betungande militarism, utan att som moraliskt vederlag ens
framkomma med ett förslag till vidgade folkrättigheter. I riksdagens elfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
