Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timme interpellerade Hj. Branting i andra kammaren regeringen om
huruvida ett förslag till rösträttsreform kunde föreligga vid följande
riksdag och erhöll det svaret att en »preliminär» utredning komme att
påskyndas och »om görligt» en rösträttsproposition föreläggas nästa år.
Stämningen efter denna militärriksdags slut måste bland de vakna
arbetarna vara bitter. Det liberala samlingspartiet, som åtagit sig att
genomföra en praktisk, för ögonblicket uppnåelig lösning af
rösträttsfrågan, hade splittrats sönder på försvarsfrågan. En stor del af dess
medlemmar hade utlämnat folket, mot dess bestämda vilja, åt en
militaristisk härordning, litande på en konservativ regerings under
stridsru-set gifna fagra löften om medborgarrätten som ett själfklart komplement
till försvarsplikten. På dem visste däremot arbetarna hur litet det var
att bygga. Bördorna hade man fått, men skulle man nu verkligen få
några rättigheter, var det säkrast att själf gå och hämta dem.
I augusti 1901 skulle en skandinavisk arbetarekongress hållas i
Köpenhamn. Svenskarna ville begagna tillfället för att öfverlägga om
sin rösträttsfråga, och så anordnade partistyrelsen en partikonferens i
Malmö af alla de svenska ombud, som skulle närvara vid den
skandinaviska kongressen.
Konferensen räckte en dag. Dess uttalande fastslog först och främst
det oundgängliga krafvet på allmän rösträtt, uttryckt än skarpare genom
den förändring i situation militärriksdagen medfört. Därefter framfördes
med eftertryck att det enda medlet till ernående af en rösträttsreform
vore en stark påtryckning från de rösträttslösas sida, kanske som yttersta
medel en storstrejk, hvilken hänsköts till arbetarorganisationernas
öfver-vägande. Slutligen häfdades nödvändigheten och ändamålsenligheten af
att i alla händelser skaffa en storstrejksfond genom
dagsinkomstteck-ning, hvilka medel skulle administreras af partistyrelsen och
landssekre-tariatet — ett nytt uttryck för det nära sambandet mellan dessa två
grenar på arbetarrörelsens stam.
Socialdemokratiens århundrade. II. 32
ARBETAREPARTIETS EGNA TIDNINGAR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
