Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgarnes fantasi lägger sina utopier i hopp om ett »saligt» lif i en högre väning af världen,
sedan de slitit här i dygdig resignation.
År 1849 tjänstgjorde Dreier som underläkare vid armén, men kom
på hösten tillbaka till Köpenhamn, där han fortsatte sina medicinska
studier och samtidigt blef den själfskrifne ledaren i en liten krets unga
radikaler, tidens andliga förtrupp. Flera af dessa voro rikt begåfvade
män, som på skilda områden gjorde sig bemärkta. Någon resonans
bland Köpenhamns arbetare spordes dock ännu knappast för sådana
ideer. 1 »Handtverkarbildningsföreningen» hade det allmänna
frihets-svärmeriet, åtminstone i talesätten, en smula social bismak, och den
genomdref valet af Lunde till folketinget. Men han spelade där
alldeles ingen roll som arbetames taleman.
Den enda arbetarrörelse af någon betydelse från dessa år var en
strejk 1851 bland murare och timmermän. De uppsade då sina platser
med 14 dagars varsel, och den 18 jan. nedlades arbetet. Enligt gällande
lagar var emellertid en sådan »aftalad* arbetsnedläggelse förbjuden, och
polisen skred in. Men mästame själfva begärde åtalets nedläggande,
då de antogo att det redan gjort verkan och för öfrigt arbetame
»oak-tadt meningsskiljaktigheten oafbrutet visat sig tillmötesgående och
välvilligt stämda mot mästame.»
I mars 1851 kom Dreier från en ny lasarettstjänstgöring tillbaka
till Köpenhamn. Där pågick då en uppseendeväckande litterär fäjd
med anledning af en emancipationsroman, »Klara Rafael», af en ung
fröken Fibiger, som slagit till anfall mot kvinnans ovärdigt beroende
ställning, men sett räddningen i att hennes kön borde öfvervinna sin
behagsjuka och endast ingå »andliga äktenskap». Kritik och
försvarsskrifter haglade, mest hållande sig till ytterkanterna af frågan. Men en
dag låg i fönstren en liten skrift: »Blick på det världshistoriska
verket Klara Rafael och den däraf framkallade damlitteraturen. På en
hög beskyddarinnas order af Peter Vandal, akademisk och världsborgare.»
Det var Dreier som under denna vidlyftiga och humoristiska titel
gaf en kvick och hvass kritik af den borgerliga familjen, en kritik som
gick helt annorlunda på djupet än den unga damens bok. Han
ironiserar skarpt öfver den tillgjordhet och obetydlighet, som oupphörligt
möter .i »Klara Rafael», en värdig frukt af den »romanbildning», som
tiden anser vara nog för »bildade kretsar.» Hennes »religiösa
delirium» af hånas grundligt och en framtidsbild af det fina »andliga»
äktenskapet målas upp i drastiska färger, sedan »andens seger öfver krop- •
pen hos bägge framträdt i hälsans skröplighet.» Men så kommer han in på sitt
eget tema: »Den ringa skilnad, som finnes mellan mannens och
kvinnans grad af frihet, är försvinnande gentemot den likhet i träldom, hvari
deras gemensamma fördomar hålla dem i den stora sociala trampkvarnen.»
»Klara Rafael», liksom hennes kommentatorer, ha blott tänkt på
salongsdamen. Men den fattiga, arbetande kvinnan är ofta en långt
nyttigare människa, och hon står i verkligheten idealet närmare, emedan
Socialdemokratiens århundrade. II. ’34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
