Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De danska nationalliberalemas politik hade alltså slagit fel, den gamla
högern fick allt större inflytande på regeringen och faran för en
reaktionär författningsrevision var allt tydligare.
Dreier hade legat sjuk, och hans tidning följaktligen ej kunnat
utkomma. I febr. 1853 fick han dock ut ett nummer, men måste då
konstatera att anslutningen var för liten att kunna bära företaget. Och den
9 maj 1853 dog han plötsligt. Han hade tagit gift, nedbruten af sorg
öfver sin älskades trolöshet.
Han hade några år haft en förbindelse med en vacker och begåfvad
kvinna, vid namn Ida Caroline Aspasia Eckeroth, som förut varit
guvernant på en herrgård. Under senaste halfåret hade de bott på
Kristians-havn, och under detta samlif blef Dreier öfvertygad om att hon icke var
honom trogen. Han flyttade då tillbaka till sitt gamla hem, där nu en
hans tant bodde. Här gick han ett par veckor i djup melankoli. En
afton fick han besök af en vän, som var läkare. Men knappt hade
denne gått, förr än Dreier, ?öm gått in till sin tant, segnade död till
golfvet. Tanten skyndade ut och fick läkaren genast med sig tillbaka,
men här var ingenting att göra. Och efter deras sista samtal var denne
viss om att han tagit ett hastigt verkande gift, antagligen cyankalium.
Så tragiskt slöt, endast 26 år gammal, detta ensamma geni. Han
kom en mansålder för tidigt för att finna genklang för sina ideer. Men
så mycket mera beundransvärd är framsyntheten hos denna »vildfågel
med falkblicken och den skarpa näbben», som Georg Brändes kallat
honom. Visst var han ensidig — han såg ej att nya tiders högre värden
ofta byggas af sammansmältning mellan det berättigade i ideer, som
förut synts stå såsom oförsonliga och absoluta motsatser. Men hans
ensidighet var endast hatet till hvad Ibsen sedan kallat »ackordens ande»,
vägran att kompromissa med hvad han såg som enbart lögn och orätt.
En sådan ensidighet är en storartad styrka. Som en Kassandra fick han,
oförstådd, förgäfves förehålla sina samtida att de sysslade med
föråldrade ting, medan han själf, ohörd och obeaktad, pekade på det
nödvändiga. Det är hans tragiska öde. Men, som Georg Brändes sagt, i
tankens skärpa och följdriktighet står han icke tillbaka för någon, han
är kemiskt ren för oklarhet och känslosamhet, en den manligaste bland
skriftställare i hela Norden.
Den 14 maj begrofs han, under rätt talrikt deltagande. Men den
friskara, som följde Dreier till grafven, höll ej länge samman, och
arbetarerörelsens svaga ansatser sjönko tillbaka i ett oskyldighetens tillstånd,
där förnöjsamhetens vaggvisor länge voro de enda, som fingo höras och
vunno anklang i en atmosfär af fosterländskhet och småborgerlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
