Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligtvis en våldsam förbittring.
På ett föreningsmöte lördag afton
skulle man bestämma sig. Pio
framhöll att förbudet var olagligt och
talade under stormande bifall för
att hålla mötet, trots polisen. F. d.
handlanden Mundberg, kretsordf. för
Köpenhamn, manade förgäfves till
betänksamhet. Mötet skulle hållas,
och beslut delgifvas genom tidningen.
Samma natt häktade polisen
Pio, Brix och Geleff. Det skedde
så tidigt att i sista ögonblicket
tryckaren kunnat införa en underrättelse
om häktningarna och en maning att
under dessa förhållanden afstå från
mötet. I samma riktning manade
Mundberg genom affischer. Men
arbetame voro både uppretade och
j nyfikna på hvad komma skulle, och
t,n af rörelsens veteraner, men af den mode- J r
rataste flygeln. Medlem af landstinget från 1898. Sa SällllcldCS ändå SlOrH fOlkSKdrOr
på Nörrefaelled, som var besatt af
polis och husarer. Alla trupper voro för öfrigt redo att rycka ut och
försedda med skarpa patroner. Det gick som det under sådana
förhållanden måste gå. En folkmassa bröt en poliskedja, husarerna höggo
in med dragna sablar och fingo stenar till svar. Liknande
skärmytslin-gar ägde rum på flera håll, och när mörkret inbröt blef striden
allvarsammare, allt under det massorna af polisbattonger och kavallerisablar
dref-vos in mot staden och småningom sprängdes. Officiellt uppgåfvos 74
husarer och 23 poliskonstaplar ha träffats af stenar, dock ingen enda
allvarligt sårad. En del gaslyktor och rutor blef vo också utslagna. Hur
många som sårades på arbetarnes sida är obekant.
Detta var den danska arbetarrörelsens elddop, »slaget på
Nörre-faelled» den 5 maj 1872. Hade mötet fått hållas, hade det helt visst
aflupit fredligt. Nu fingo offren för polisbrutalitetema vara glada att
man ej brydde sig om att ytterligare förfölja dem juridiskt. Så mycket
värre gick det ut öfver »anstiftarne», de tre fångna inbjudame. Mot
dem samlades omständligt ett ofantligt »bevismaterial», bestående af
lösryckta satser ur tidningsartiklar och tal, hvilka skulle visa hvilka
blodtörstiga sam hällsomstörtare man här hade att göra med.
Undersökningsdomaren Afrikanus Knudsen, justitieministern Klein och polisdirektör
Crone täflade för öfrigt att behandla fångarna med »en till tortyr
gränsande hänsynslöshet >, som Pios far skref i en högertidning. Icke desto
mindre lyckades Pio genom en barberarepojkes biträde länge smuggla
ut artiklar för »Socialisten*. Till sist upptäcktes dock hur det gick till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
