Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu dagas det bröder, det ljusnar i öst,
Till arbete låtom oss gå!
ju är välbekant äfven för svenska, speciellt sydsvenska arbetare,
liksom versen
Det knakar i samhällets fogar oeh band
Låt falla hvad icke kan stå!
Men räck mig, o broder, din trofasta hand,
Till strids emot lögnen vi gå.
En fästning vi bygga, till värn i vår nöd,
Till arbete, lif eller död!
hör till de bästa uttryck för andan i skandinavisk arbetarerörelse. Det
blef denna säng som i Danmark aflöste »Den tapre Landsoldat».
Melodin hade Overby fått af en ung organist Rasmussen.
I början af 1872 reste Pio till Genève för att knyta närmare
förbindelser med ett »Intemationalens» högkvarter. Han infördes af Joh.
Ph. Becker i de brokiga revolutionära kretsarna i den dä af flyktingar
vimlande asylstaden och lefde snart med i deras illusioner om att den
sociala revolutionen stod omedelbart för dörren. Men förhållandena inom
rörelsen i Danmark kräfde snart absolut hans närvaro. Man hade lyckats skaffa
pengar till att göra »Socialisten» daglig, under villkor att Pio blef
redaktör. Han proklamerades nu offentligen som »stormästare» för
»Inter-nationalens» danska afdelning, med Brix som sekreterare och Geleff som
kassör, och den 2 april 1872 utkom »Socialisten» första gången som
daglig.
En stor murarestrejk utbröt dagarna därefter och väckte stark oro .%
och förbittring hos Köpenhamns bourgeoisi. Denna hade ju också nyss
råkat ut för upprorsmän inom eget läger. Georg Brändes hade hösten
1871 börjat sina föreläsningar öfver »Hovedströmninger i det 19:de
Aar-hundredes Litteratur», och man kände den sociala revolutionen ligga på
lur bakom hans proklamerande af den fria tankens rätt mot alla gamla
auktoriteter. En hänförd skara af unga intelligenser samlade sig
kring honom, och i främsta ledet gick lyrikern Holger Drachmann, som
i glödande dikter förhärligade Pariser-kommunen och »Intemationalens»
tankar och hvars ståtliga »Engelska socialister» aftrycktes i »Socialisten».
Pio framträdde denna vår som en eldande agitator med både ordet
och pennan fullt i sin makt. Men man behöfde större möten, och
så inbjödo Pio, Brix och Geleff i tidningen Köpenhamns arbetare att
möta söndagen den 5 maj på Nôrrefælled. Kallelsen ledsagades af en
artikel: »Måttet är rågadt!», som visserligen innehöll några allmänt
hotande vändningar, men i verkligheten endast manade till fredlig
demonstration, insamling för de strejkande och begäran om en arbetsminister
m. m.
Kapitalistpressen ropade dock på förbud mot mötet, och regering
och polis lydde. Polisdirektör Crone lät anslå i gathörnen att mötet var
förbjudet och likaså »hvarje annat möte, hvartill »Intemationalens»
styrelse kallade.» Detta tillägg var ett öppet grundlagsbrott och väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
