Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra gången, i juli 1881, satte dessa t. o. m. upp en egen motkandidat, den
till dem öfvergångne Lauritz Andersen. Resultatet blef att Goos valdes
med 2,286 röster (200 rösters minskning), Holm fick 1,429 och Andersen
— 88 röster. Köpenhamns arbetare hade gjort sitt val mellan partiet
och splittringsmännen. Dessa fingo härmed ett grundskott. Brix hade
nyss aflidit, bruten af de hårda straffarbetsåren, Fleron slog sig på
ny-malthusianism, tills han efter en sejour hos sin förre motståndare
Wiin-blad hamnade som impressario och man till varietédivan Lona Barrison,
och »Herolden» slöt innan året sin föga berömliga bana.
Från denna tid gick det afgjordt uppåt. Wiinblad började få en
liten stab medarbetare, som P. Knudsen och en 16-årig gymnasist C.
E. Jensen, hvilken skref med hänförelse om det modäma genombrottets
litteratur och till belöning blef bortkörd från sin skola. Tidningen blef
mer och mer centrum, dit fackföreningsledame och de andra intresserade
samlades för att planlägga hvad som borde göras. Längst in satt
Wiinblad, initiativrik och helt journalist, vakande öfver hvarje detalj i
tidningen, revolutionärt och praktiskt lagd på en gång, och höll, föga känd
utåt, agitationens allt fastare trådar i sin hand.
Tiden var också tacksam för en väl ledd folkrörelse. Vänstern i
folketinget hade tröttnat på resultatlösa kompromisser och samlade sig
mot Estrups »försvarssak», d. v. s. 66 millioner till Köpenhamns
befästande, kring »vissne-politikens» program. Inom intelligenskretsarne
var det den litterära vänsterns klang- och jubeldagar, Georg Brändes
kom hem från Berlin, Edvard Brändes valdes på Langeland som
underpant på förbundet mellan grundtvigianer och fritänkare, våren 1882
stiftades det radikala »Studentersamfundet» med dr Pingel som förste ordf.
Det drog upp till en allmän samling mot Estrup och hans
godsägareregering. Äfven socialdemokraterna voro med om att ropa, så kraftigt
som någon, sitt >ned med Estrup!» Men Wiinblad framhöll alltifrån
början både att den radikala intelligensen har sin naturliga plats hos
socialdemokratin och icke hos bondevänstern samt att folketingets
flertals ledare helt visst i sinom tid komme att stå som motståndare till
den verkliga demokratin. Alliansen med vänstern slöts från arbetarnes
sida utan illusioner.
Hösten 1882 framträdde första gången »den förenade oppositionen»
i Köpenhamn. Det hängde på några röster att den genom
öfverrump-ling segrat i flera kretsar vid elektorsvalen till landstinget. 1883
stiftades Liberala valmansföreningen, medan Socialdemokratiska förbundet å
sin sida stärkte partiets egna valmansföreningar. På hösten samma år
nådde tidningen sitt första 10,000-tal i upplaga; den hade 2 år förut
icke haft 3,000 ens. Dess redaktion af arbetare trängde fram, där äldre
folkliga blad gingo baklänges. Krafterna växte och man började skapa
en socialistisk öfversättnings- och broschyrlitteratur, på samma gång man
knöt förbindelser med akademikerna. P. Holm talade i
Studentersamfundet och Georg Brändes i Römersgade. Våren 1883 hade man där tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
