Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resas på en förut inköpt tomt Römersgade 22. Företagets kassör,
maskinist Petersen, fick vandra från verkstad till verkstad och samla in
10-öringar, men hur det var växte summan och man vågade bygga. I
april 1879 kunde byggnaden invigas, och tack vare äfven mycket gratis
lämnadt arbete satt partiet omsider tryggt i eget bo. »Römersgade» blef
namnet för hela rörelsen, ungefär som man nu talar om Folkets Hus i
Stockholm. Och där firades årets grundlagsfest i stället för ute i det
fria, så glada voro arbetarne i sitt nya hem.
Ett fyllnadsval i femte kretsen hösten 1880 visade åter någon
framgång; 1,300 röster på Mundberg, medan högermannen prof. Goos
valdes med 2,600. Året förut hade ett par fackföreningar petitionerat om
åtta-timmars-dag, klart motiverad af C. C. Andersen och P. Knudsen.
Under valstriden skötos olycksfallsfrågan, men i synnerhet
arbetslöshets-problemet i förgrunden; man samlade sig från partiets sida om att
begära statshjälp till fackföreningarnas arbetslöshetskassor, men i den formen
ville ingen kännas vid den eljes så omtyckta principen: statshjälp till
själfhjälp.
De inre striderna inom partiet uppflammade emellertid med ökad
häftighet, sedan dels Brix julen 1880 kommit ut från fängelset, dels en
ung journalist W. Fleron kommit från Mosts högkvarter i London till
Köpenhamn. Brix uppträdde genast mot de nye männens moderation,
gjorde anspråk på ledningen af partiet och hälften i tidningen och
samlade kring sig alla oroliga hufvuden och misskända storheter, baronessan
Liljencrantz, fritänkareföreningens ledare m. fl. Hans anspråk afvisades,
men Holm, Hördum och C. C. Andersen fingo en svår tid. En
rad stormiga möten följde på hvarandra med växlande framgång. I
febr. 1881 startade Brix och Fleron en socialrevolutionär tidning,
»Herol-den». På mötet härom i Römersgade fick dock den gamla partilednin- *
gen ett förtroendevotum, och efter den betan besvarade Hördum och
hans vänner icke i »Socialdemokraten», utan endast med åtal för
ärekränkning de grofva personliga smädelser, hvilka från »Heroldistema»
regnade ned öfver dem.
Den Mundbergska regimen i »Socialdemokraten» visade sig under
dessa nya svårigheter ännu mindre ställningen vuxen. Det blef ingen
annan råd än att »försöka med typografen», d. v. s. Wiinblad. I april
1881 valdes han till redaktör och fick i början så godt som ensam sköta
hela tidningen. Men han fyllde sin svåra uppgift glänsande. Från
ett slags partimedlemsblad gjorde han tidningen till en verklig aktuell
politisk tidning, som följde med och belyste allt den rörde vid ur
socialismens synvinkel. Hårklyfverier lämnade han å sido, men klassrörelsen
hade han den bästa känsla för, och tidningen skulle bli vapnet för ett
kampparti mot arbetames alla fiender.
Estrup gjorde också sitt bästa att genom två upplösningar af
folke-tinget drifva det politiska intresset i höjden. Holm blef partiets
kandidat i femte kretsen och höll röstetalet trots Heroldisternas angrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
