Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i Pios dagar. I fyllnadsvalet i 5:te kretsen segrade Borgbjerg med
samma röstetal som Holm haft, och vid stadsfullmäktigevalen 1899 valdes
allianslistan utan att högern ens uppställde motkandidater. Och
parti-pressens utveckling fortgick i raskare tempo än någonsin.
»Socialdemokraten» nådde till 1 maj 1899 sina föresatta 40,000 ex., medan 3
dagliga tidningar och en hel mängd afläggare spredos i provinserna. I
1-maj-numret detta år mötte de danska arbetarne första gången namnet
Gustav Bang, en fil. d:r som utan att stanna vid radikalism klart tog
ståndpunkt ute ibland socialdemokraterna och som sedan allt mera
blifvit den danska rörelsens erkände teoretiker. Äfven hans hustru, kand.
Nina Bang, har gjort en betydelsefull insats i partiets arbete.
Men kunde partiet sålunda vid denna tid med stolthet se på hvilken solid
maktställning det nått, så skulle också denna snart sättas på ett det allra
hårdaste prof. Den allmänna stormlöpning mot arbetarorganisationen,
som i Sverige kom i den stora lockouten 1905, försöktes redan 1899 i
Danmark. Det blef en jättekamp af dittills enastående omfattning och
ur flera synpunkter utan motstycke i samtidens arbetarrörelse.
De nybildade arbetsgivarföreningarna hade redan förut försökt flera
angrepp, men utan vidare framgång. År 1897 kom det till en stor kamp
1 järnindustrin. Fabrikantföreningen hade förbjudit sina medlemmar att
förhandla om löner och arbetstid och fastslog själf i stället gemensamma
regler för detta. Jämarbetarne svarade med att bilda verkstadsklubbar,
som utan strejk »affolkade» de sämre arbetsplatserna. Det kom till en
lockout, först i landsorten, sedan öfver hela landet Striden räckte från
juni till sept., omfattade bortåt 4,000 arbetare och kostade i understöd
350,000 kr., men slöts med en fred, ingången mellan J. Jensen för »De
samvirkende Fagforeninger* och N. Andersen, ordf. för
»Arbejdsgi-verforeningen af 18%», där bägge parterna slogo af på sina anspråk.
Efter denna kamp togo de danska arbetarne itu med att genomföra
beslutet från den skandinaviska kongressen i Stockholm 1897 om
bildandet af samverkande fackförbund. På en stor fackkongress i jan. 1898,
där 405 ombud för 70,000 organiserade arbetare sammankommo i
byggnaden vid Enghavevej, ordnades denna sak för Danmarks del. Man valde
ett representantskap på 21 medlemmar och ett verkställande utskott på
5, hvartill kommo 2 ombud för »Socialdemokratisk Förbund» (som
motsvarighet gaf sedan partikongressen 1898 fackförbunden rätt att välja
2 medlemmar i partiets Hovedbestyrelse). Ordf. blef J. Jensen, vice
ordf. P. Knudsen, sekr. Martin Olsen.
De goda konjunkturerna 1898 kunde nu fullt användas för
gynnsamma löneregleringar, som genomdrefvos dels med, dels utan strider.
Men äfven arbetsgifvame stärkte sin sammanslutning och upptogo särskildt
en mängd provins-mästare, för hvilka den industriella parlamentarismen
ännu var en nyhet och en styggelse. Jensen höll klokt emot alla
oförsiktigheter, och flera farliga konflikttillbud voro våren 1899 redan
lyckligt afvärjda, då en snickarstrejk i Jylland åter hotade allt. Man fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
