Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första sparslant att taga af, och under tiden organiserades en den mest
storartade understödsinsamling, först och främst i Danmark, men äfven
internationellt Förgäfves manade lockout-herrarna att boycotta alla, som
sökte arbete på andra håll; det väckte blott ovilja, hvilken stegrades till
en verklig storm, då »Vorwärts» kunde offentliggöra ett bref från vice
ordf. i arbetsgifvarföreningen, snickarmästaren Rostrup, till det tyska
arbetsgifvarförbundet i byggnadsfacken att vägra lockoutade danskar
arbete i Tyskland och som slöt med »till återtjänst städse parat». Ytterst
brutala utvisningar från Slesvig hade just nyligen gjort den danska
patriotismen ömtålig gent emot Tyskland. Icke gjorde det häller en Rostrups och
konsorters sak bättre att de snäft tillbakavisade ett från kristligt-socialt
håll utgånget förslag till förhandlingar, öfver hufvud uppträdde
lockoutmännen så, att »Socialdemokraten» kunde vända de ännu gängse gamla
högerslagorden mot dem själfva och nagla fast arbetsgifvarhögem som
»ett revolutionärt, fosterlandslöst och kristendomsfientligt parti».
Revolutionärt — ty det försvarade generallockouten, fastän det alltid
förklarat generalstrejken för revolutionen själf; fosterlandslöst — ty det
kallade tyska kapitalister till hjälp mot danska arbetare;
kristendomsfientligt — ty man hotade de präster, som talade för humanitet och social
fred, och man boycottade de handlande o. a., som samlade in till
nödlidande kvinnor och barn.
I midten af juli föreslog prof. Deuntzer, för att komma till ett slut,
att lockouten skulle upphöra och skiljedom afgöra i alla punkter,
hvar-om man ej kunde direkt uppnå enighet. Arbetame sade ja härtill, men
arbetsgifvame nej, hvarpå Deuntzer nedlade sitt mandat. Detta blef
inför den allmänna meningen ett nytt vapen för arbetame, och bidragen
strömmade nu regelbundet och rikligt in, äfven från Sverige och
Tyskland. Den första millionen i understöd var redan utdelad, och man
kunde godt fortsätta. Faellesbageriet var ett utmärkt stöd, och partiets
kommunala inflytande hjälpte att skaffa arbete. Föreläsningar,
musei-visningar m. m. dyl. organiserades af red. J. Schiött under namn af »de
utestängdas universitet».
Själfklart jäste det starkt bland de utkastade, fastän på ytan allt var
lugnt. Man drömde om skadestånd för detta påtvungna svältkrig, om
generalstrejk som svar, om 9-timmars-dag öfver hela linien o. dyl.
De ledande, främst J. Jensen, insågo ju dock att den enda rimliga
utgången måste bli att anfallet mot organisationerna slogs tillbaka — och
att det sannerligen var vackert så. Men han kände stämningen bland
de sina, och det var därför först med mycken tvekan och under tyngden
af sitt ofantliga ansvar i händelse af nederlag och upplösning i lederna
som han gick in på att, på hemställan af bankdirektör Heide samt hrr
Laurids Bing och Herman Trier, åter börja förhandla med hr N. Andersen
om en uppgörelse.
Man kom nu verkligen hvarandra närmare. Jensen frånföll tanken
på 9-timmars-dag, medan motparten slipade af sina »åtta punkter». I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
