Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demokraten» hade, som vi redan omtalat, samma år blifvit daglig och
dess ledning öfvertagits af dr Nissen, och äfven i Bergen utkom nu
det 1890 grundlagda »Arbejdet» daglig.
Allt detta såg ju mycket lofvande ut, men betydde ännu icke att
ens dessa organiserade socialdemokrater voro beredda att under alla
förhållanden följa sitt parti äfven mot vänstern. Det 1891 valda stortinget,
där vänstern hade flertal, men icke */a-majoritet, vägrade visserligen mot
arbetarnes fordran att omedelbart genomföra den kommunala
rösträtts-reformen, men å andra sidan gjorde det åtskilligt i socialpolitiskt
afseende. Norge fick 1892 omsider en lag mot yrkesfara, yrkesinspektion,
förbud mot barnarbete och inskränkning i unga personers arbetstid, och
1894 infördes olycksfallsförsäkring på arbetsgifvarnes bekostnad,
nattarbetet i bagerierna begränsades, och föreskrifter gåfvos om sjöfolkets
kosthåll, hvaijämte stortinget uttalade sig mot entreprenadsystemet och
för försök med 9 timmars arbetsdag för statens arbetare. Vidare
tillsattes en permanent social-kommitté samt en parlamentarisk kommitté
för ålderdoms- och invaliditetsförsäkringsfrågans lösning. Och till 1894
års val förband sig slutligen vänstern att omedelbart genomföra den
allmänna rösträtten i kommunerna, om partiet blott nådde enkelt flertal.
Om allt detta stärkte vänsterns ställning hos arbetarne, så gjorde
den åter uppflammande unionskonflikten ställningen ännu svårare för
socialdemokratin. Vänstern stod här som det nationellt ledande partiet,
och de storsvenska utmaningarna bundo massor af arbetare till partiet
Det hjälpte icke att socialisterna förordade unionens fredliga upplösning;
folkinstinkten kände att detta ännu icke var aktuell politik. Så blef 1894
års val, det första där en själfständig valstrid skulle föras, för »Det norske
arbejderparti» så litet lysande som möjligt. Dess eget folk röstade i
massa med vänstern, i Kristiania fick partiets lista blott 521 röster bland
17,000 afgifna och utom Kristiania ingen anslutning alls.
Detta nederlag kändes länge efter, helst unionsstridens vågor gingo
allt högre; 1895 var året då från svenskt håll bl. a. ordet om
»militärpromenaden till Kristiania» fälldes. Allmän och lika rösträtt i kommunen
med proportionella val där så påyrkas, genomfördes 1896, men icke ens
denna stora reform gaf arbetarepartiet .omedelbara fördelar. Dess
tidningar »Socialdemokraten» och den för landtarbetame äfsedda »Fremad»
gingo med stor förlust och kunde blott hållas uppe genom att Knudsen,
uppoffrande som alltid, en längre tid tryckte dem gratis. Till 1897 års
val erbjöd partiet den demokratiska arbetareorganisationen allians, men
fick afslag. Valsiffrorna blefvo föga bättre än 1894; i Kristiania 658
röster, i hela landet blott 950, bland .165,000 röstande. Vänsterarbetame
fingo däremot som lön för sitt bistånd några af de sina, såsom
folkskolläraren Myrvang m. fl., valda, och .vänstern i det héla vann en lysande
valseger, mer än */s flertal, alltså makt att ändra grundlagen. År 1898
kom då löftets uppfyllande: den allmänna rösträtten infördes för alla
vuxna, sig själfva försörjande män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
