Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra osjälfständiga landtarbetare måste
förvisso värnas mot öfvergrepp från
jord-ägame, t. ex. genom minimilön och
maximalarbetsdag, men lika nödvändigt var att
bönderna fingo sin äganderätt tryggad mot
sina kapitalistiska fordringsägare. Staten
borde alls icke hota böndernas
jordbesittning, tvärtom hjälpa torpame att bli ägare
af den jord de odlade; men den borde
expropriera all oodlad jord i syfte att få
till stånd ett rationellt jordbruk.
Detta program vann på 1902 års
lands-möte enhällig anslutning, och 1903 kallades
Hornsrud till partiets ordf. Rörelsen hade
nu tagit hastig fart, äfven i delar af landet
hvilka man skulle tro föga mottagliga för
socialism. I all synnerhet trädde härvid det
nordligaste Norge, Tromsö amt, i
förgrunden. Där funnos de skarpaste sociala
motsättningar mellan förmögna handelsmän och den fattiga, helt
beroende fiskarbefolkningen. Och i denna för klasskamp färdiga miljö fick
folket sin själfskrifne taleman i prästen på Karlsö d:r Alfred Eriksen.
Son till en fattig handtverkare i Kristiania hade denne af
välvilliga personer fått hjälp att studera, men visade redan i skolan sin starka
viljas lynnesart. År 1891 hade han hunnit till präst på Karlsö (utanför
Tromsö), och här blef småningom ett centrum för dessa trakters alla
småfolksintressen. Lönen för den nya uppryckningen, som tog riktig
fart från 1902, kom omedelbart. I TromSö amt visade sig år 1903
plötsligt det socialistiska parti, som samlade sig kring Eriksen, dubbelt så
starkt som de bägge »stora» partierna sammantagna och valde till
stortinget dess första 3 socialdemokrater: utom d:r A. Eriksen själf
hemmansägaren Foshaug och fiskaren Lind-Johansen. Narvik valde det
året också socialdemokratiskt: läraren och redaktören för den lilla
tidningen »Fremover», J. Berge, dock blott på minoritetsröster.
I den psykologiska afhandling »Vilje», som Eriksen 1896 utgaf som fil. d:r-specimen, söker
han påvisa att hela själslifvet är en oafbruten viljeverksamhet och då sålunda för honom viljan
står som en af de allra betydelsefullaste makter i tillvaron måste han alldeles ogilla den
filosofiska determinismen, som ju eljes inom den socialistiska världen är en grundsyn på företeelserna.
* Intet resonemang, skrifver Halvdan Koht, kunde vara mera karaktäristikt för hans egen
personlighet; han verkar själf som en förkroppsligad vilja. Hans lilla magra, senstarka gestalt
är som en fjäder, ständigt redo att springa upp, och ur det bleka ansiktet, inramadt i svart
hår och skägg, som ger honom ett något melankoliskt utseende, se två ögon fram med en blick
så fast som stål. Gent emot en sådan man kan ingen vara likgiltig; han betager eller stöter
bort.» Eriksen blef först känd som »doktor» för hela det nordligaste Norge; sjuka reste långa
vägar för att söka honom, och tydligen firade hans viljas suggererande kraft på detta fält tri-
Dr ALFRED ERIKSEN.
*Karlsöprasten», stortingsman från 1903.
1864-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
