Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slog han en gång, så kom hunden, som satt på kistan med
kopparslantarna; slog han två gånger, så kom den, som hade
silfverpenningar, och slog han tre gånger, så kom den, som
hade guld. — Nu flyttade soldaten tillbaka ned i de vackra
rummen, klädde sig i de fina kläderna, och så kände honom
strax alla hans vänner och höllo så mycket af honom.
Nu tänkte han en gång: Det var då underligt, att man inte
kan få se den der prinsessan. Hon skall vara så vacker, säga
de allesammans; men hvad tjenar det till, om hon ständigt
skall sitta inne i det stora kopparslottet med de många tornen?
Kan jag då omöjligen få se henne? Hvar är mitt elddon?
Och så slog han eld, och vips kom hunden med ögon stora
som tekoppar.
 |
| En hvar kunde se, att det var en verklig prinsessa. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
