Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Elddonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, der är det, käre gubbe! sade drottningen, som såg
en annan port med kors på.
— Men der är ett, och der är ett! sade de allesammans;
hvar de sågo, fans det kors på portarna, och nu kunde de
tydligen se, att det icke tjenade till något, att de letade.
Men drottningen var en mycket klok qvinna, som kunde
mera än åka i vagn. Hon tog sin stora guldsax, klipte sönder
ett stort stycke siden och sydde så en liten nätt påse; den
fylde hon med små, fina bohvetegryn och band den på
prinsessans rygg, och då detta var gjordt, klipte hon ett litet hål
på påsen, så att grynen skulle rinna ut längs hela vägen, der
prinsessan färdades fram.
Natten derpå kom hunden tillbaka igen, tog prinsessan på sin
rygg och sprang med henne bort till soldaten, som tyckte så
mycket om henne och så gerna skulle velat vara en prins för
att få henne till hustru.
Hunden märkte alls icke, huruledes grynen runno ur längs
efter vägen ända från slottet fram till soldatens fönster, der
han sprang uppför väggen med prinsessan. På morgonen sågo
nu kungen och drottningen tydligt nog, hvar deras dotter hade
varit, och så togo de soldaten och satte honom i kurran.
Der satt han. Hu! hvad der var mörkt och tråkigt, och så
sade de till honom: I morgon skall du hängas. Det var icke
roligt att höra, och sitt elddon hade han glömt hemma i
värdshuset. Om morgonen kunde han mellan jernstängerna i det lilla
fönstret se folk skynda ut ur staden för att få se honom
hängas. Han hörde trummorna och såg soldaterne marschera. Alla
menniskor voro på språng. Der var äfven en skomakarpojke
i förskinn och tofflor, och han gnodde af med en sådan fart,
att hans ena toffel for af honom och rakt bort mot muren,
der soldaten satt och kikade ut mellan jernstängerna.
— Hör på, du skomakarpojke! Du behöfver inte ha så
brådt, sade soldaten till honom; ty det blir ändå ingenting
af förr, än jag kommer. Men om du vill springa bort dit, der
jag har bott, och hemta mig mitt elddon, så skall du få tio
öre; men du skall lägga benen på ryggen, förstår du!
Skomakarpojken ville gerna ha de tio örena och gnodde derför
bort efter elddonet, gaf det åt soldaten och — ja, nu skolen I få höra!
Utanför staden var en stor galge upprest, och rundt omkring
den stodo soldaterne och många hundra tusen menniskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
