Sagor och berättelser / Del 1 / 8 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Elddonet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kungen och drottningen sutto på en vacker tron midt emot
domaren och hela rådet.

Soldaten stod redan uppe på stegen; men då de skulle lägga
repet kring hans hals, sade han, att man ju alltid läte en
syndare, innan han utstode sitt straff, få en oskyldig önskan
uppfyld. Han ville så gerna röka en pipa tobak; det vore ju
den sista pipa, han finge i denna verlden.

Det ville nu kungen icke säga nej till, och så tog soldaten sitt
elddon och slog eld: ett, två, tre! och der stodo alla hundarna
— han med ögon stora som tekoppar, han med ögon som ett
qvarnhjul och han, som hade ögon stora som »Rundetårn».

Men den största hunden tog både honom och drottningen.

— Hjelpen mig nu, så att jag inte blir hängd! sade soldaten,
och så rusade hundarna på domaren och hela rådet, togo en
vid benen och en vid näsan och kastade dem många famnar
upp i vädret, så att de föllo ned och slogos rakt i bitar.

— Jag vill inte! sade kungen; men den största hunden tog
både honom och drottningen och kastade dem efter alla de
andra. Nu blefvo soldaterne förskräckta, och allt folket
ropade: Lille soldat, du skall bli vår kung och ha den vackra
prinsessan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>