Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lillklas och Storklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
togo skomakarne sina spannremmar och garfvarne sina förskinn
och började att prygla upp Storklas.
— Hudar, hudar! ropade de hånande till honom. Ja, vi
skola garfva dig huden röd, vi! Ut ur staden med honom, ropade
de, och Storklas måste skynda sig allt hvad han kunde. Så
mycket stryk hade han aldrig fått.
— Nå ja, sade han, då han kom hem, det skall Lillklas få
betaldt för; jag skall slå ihjäl honom för omaket.
Men hemma hos Lillklas var gamla mormor död; hon hade
visserligen varit bra stygg och elak emot honom, men han var
likväl mycket bedröfvad och tog den döda gumman och lade
henne i sin varma säng, för att se om hon icke skulle qvickna
vid igen. Hon skulle ligga der hela natten, och sjelf skulle
han sitta i vrån och sofva på en stol, det hade han gjort förr.
Som han nu satt der om natten, öppnades dörren, och
Storklas steg in med sin yxa. Han visste ganska väl, hvar
Lillklas’ säng stod, gick rakt fram till den och slog den döda
mormodern för pannan, i tanke att det var Lillklas.
— Så der ja, sade han, nu skall du inte narra mig mera!
Och så gick han hem igen.
— Han är allt en bra dålig och elak menniska, sade Lillklas.
Han ville slå ihjäl mig, och det var då väl för gamla
morsgumman, att hon redan var död, ty annars hade han tagit
lifvet af henne.
Nu klädde han söndagskläderna på gamla mormor, lånade af
sin granne en häst, spände honom för vagnen och satte gamla
mormor upp i baksätet så, att hon icke kunde falla ur, då han
körde af med henne, och så rullade de framåt genom skogen.
Då solen gick upp, voro de utanför en stor krog; der höll
Lillklas och gick in för att få något till bästa.
Krögaren hade så mycket, mycket pengar och var äfven en
mycket god menniska, men häftig, som om han haft krut i
kroppen på sig.
— God morgon! sade han till Lillklas. Du har tidigt fått
på dig helgdagskläderna i dag.
— Ja, sade Lillklas, jag skall till staden med min gamla
mormor; hon sitter der ute i vagnen, och jag kan inte få henne
att stiga in. Skulle ni inte vilja bära ut ett glas mjöd till
henne? Men ni måste tala bra högt, ty hon hör litet illa!
— Jo, det skall jag visst, sade krögaren och slog uti ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
