Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lillklas och Storklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stort glas mjöd, som han bar ut till den döda mormodern, som
satt upprätt i vagnen.
— Här är ett glas mjöd från hennes son, sade krögaren;
men den döda gumman sade icke ett ord, utan satt alldeles stilla.
— Hör ni inte? ropade krögaren så högt, han möjligen
kunde. Här är ett glas mjöd från hennes son.
Ännu en gång ropade han det samma och så ännu en gång;
men då hon alls icke rörde sig ur stället, blef han ond och
kastade glaset midt i ansigtet på henne, så att mjödet rann
utefter hennes näsa och hon föll baklänges i vagnen; ty hon
var bara satt i upprätt ställning, men icke fastbunden.
— Kors i Herrans namn! ropade Lillklas, sprang ut och
grep krögaren i kragen. Du har slagit ihjäl mormor min. Se
bara! Det är ett
stort hål i pannan
på henne.
— Ack, hvilken
olycka! ropade
krögaren och slog
i hop händerna.
Alltsammans
kommer af min
häftighet. Käre, lille
Klas, jag skall ge
dig en hel skäppa
pengar och låta
begrafva din mormor, som om hon vore min egen, bara du
vill tiga; ty annars hugga de hufvudet af mig, och det är så
ruskigt.
 |
| Det är min mormor, jag har slagit ihjäl henne. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
