Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lilla Idas blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sig; men så snart blommorna höra nycklarna skramla,
blifva de alldeles tysta och stilla, gömma sig bakom de långa
gardinerna och sticka fram hufvudet. »Jag känner på lukten,
att det är några blommor här inne,» säger den gamle
slottsfogden, men han kan inte se dem.
— Ack, så roligt! sade lilla Ida och klappade händerna.
Men skulle inte jag heller kunna se blommorna?
— Jo, sade studenten; kom bara i håg, när du kommer dit
ut igen, att titta in genom fönstret, så ser du dem nog. Det
gjorde jag i dag; en lång, gul påsklilja låg på soffan och
sträckte sig; hon inbillade sig vara en hofdam.
— Kunna blommorna i botaniska trädgården också komma
dit ut? Kunna de komma den långa vägen?
— Jo, det må du tro! sade studenten; ty när de vilja, kunna
de flyga. Har du inte sett de vackra fjärilarna, röda, gula
och hvita? De se nästan ut som blommor, och det ha de äfven
varit; de hoppade från stjelken högt upp i luften och flaxade
med bladen, som om dessa varit små vingar, och så flögo de;
och när de uppförde sig väl, fingo de lof att flyga omkring
äfven om dagen och behöfde inte flyga hem igen och sitta stilla
på stjelken, och så blefvo bladen till slut riktiga vingar. Det
har du ju sjelf sett. Men nog kan det också hända, att
blommorna i botaniska trädgården aldrig varit ute på kungens slott
eller veta, att det är så gladt och muntert der om natten.
Derför skall jag nu säga dig något, så skall han bli så
förvånad, den der professorn i botaniken, som bor der bredvid,
du känner honom nog? När du kommer in i hans trädgård,
skall du berätta för en af blommorna, att det är stor bal ute på
slottet, så talar hon om det för alla de andra, och så flyga de
bort. Om då professorn kommer ut i trädgården, så fins der
inte en enda blomma, och han kan rakt inte förstå, hvart de
tagit vägen.
— Men hur kan blomman tala om det för de andra?
Blommorna kunna ju inte tala!
— Nej, det kunna de visserligen inte, svarade studenten;
men i stället göra de miner och åtbörder. Du har väl sett,
att när det blåser litet, så nicka blommorna och röra alla de
gröna bladen, och det är lika tydligt, som om de talade.
— Kan då professorn förstå deras miner? frågade Ida.
— Jo, det kan du lita på! Han kom en morgon ned i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
