Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lilla Idas blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädgård och fick se en stor brännäsla stå och göra åtbörder med
bladen åt en vacker röd nejlika; hon sade: »Du är så vacker,
och jag tycker riktigt om dig.» Men sådant kan professorn
rakt inte tåla och slog genast brännäslan på bladen, ty de äro
hennes fingrar; men dervid brände han sig, och från den
stunden törs han aldrig röra vid en brännäsla.
— Ack, så roligt! sade lilla Ida och skrattade.
— Huru kan man inbilla barnet någonting sådant? sade det
tråkiga kanslirådet, som hade kommit på besök och satt i soffan;
han kunde alls icke tåla studenten och gnatade alltid, då han
såg honom klippa de löjliga och roliga bilderna: än en karl,
som hängde i en galge och höll ett hjerta i handen, emedan
han var en hjertetjuf, än en gammal hexa, som red på en
qvast och hade sin man på näsan. Detta kunde kanslirådet
icke tåla, och då sade han, liksom nu: Huru kan man inbilla
barnet någonting sådant? Det är den der dumma fantasien!
Men lilla Ida tyckte ändå, att det, som studenten berättade
henne om hennes blommor, var så roligt, och hon tänkte så
mycket derpå. Blommorna hängde hufvudet derför, att de
voro trötta af att dansa hela natten; de voro bestämdt sjuka.
Så gick hon med dem bort till sina andra leksaker, som stodo
på ett litet vackert bord, och hela lådan var full af grannlåter.
I docksängen låg hennes docka, Sofi, och sof; men lilla Ida
sade till henne: Du får verkligen lof att stiga upp, Sofi, och
hålla till godo med att ligga i lådan i natt; ty de stackars
blommorna äro sjuka och måste ligga i din säng, så bli de
kanske friska igen. Och så tog hon upp dockan; men denna
såg så tvär ut och sade icke ett enda ord, ty hon var ond
derför, att hon ej fick behålla sin säng.
Nu lade Ida blommorna i docksängen, drog det lilla täcket
upp öfver dem och sade, att nu skulle de ligga beskedligt
stilla, så skulle hon koka te åt dem, så att de kunde bli
friska och stiga upp på morgonen, och så drog hon igen
gardinerna omkring den lilla sängen, för att solen icke skulle skina
dem i ögonen.
Under hela aftonen kunde hon icke låta bli att tänka på,
hvad studenten hade berättat henne, och då hon nu sjelf skulle
i säng, måste hon först bort bakom gardinerna, som hängde för
fönstren, der hennes mors vackra blommor stodo, både
hyacinter och tulpaner, och så hviskade hon helt sakta: Jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
