Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lilla Idas blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, I fån inte dö! sade Sofi, och så kysste hon
blommorna. I det samma gick salsdörren upp, och en hel hop vackra
blommor kom indansande. Ida kunde alls icke begripa,
hvarifrån de hade kommit: det var bestämdt alla blommorna der
ute från kungens slott. I spetsen gingo två vackra törnrosor,
och de hade små guldkronor på hufvudet — det var en kung
och en drottning — och så kommo de sötaste löfkojor och
nejlikor, och de helsade åt alla sidor. De hade musik med sig:
stora vallmor och pioner blåste i ärtskidor, så att de voro
alldeles röda i synen. Blåklockorna och de små hvita
snödropparna klingade, som om de haft bjellror på sig. Det var en
lustig musik. Sedan kommo så många andra blommor, och de
dansade allesammans, de blå violerna och de röda
tusenskönorna, gåsörterna och liljekonvaljerna. Och alla blommorna
kysste hvarandra — det var för näpet att skåda!
Slutligen togo blommorna god natt af hvarandra, och nu
smög äfven lilla Ida tillbaka till sin säng, der hon drömde
om allt, hvad hon hade sett.
Då hon den följande morgonen kom upp, gick hon genast
bort till det lilla bordet för att se, om blommorna ännu voro
der; hon drog ifrån gardinen för den lilla sängen: ja, de lågo
der allesammans, men de voro alldeles vissna, mycket mera
än i går. Sofi låg i lådan, der hon hade lagt henne, och hon
såg helt sömnig ut.
— Kan du komma i håg, hvad du skulle säga mig? sade lilla
Ida; men Sofi såg bara dum ut och sade icke ett enda ord.
— Du är alls inte snäll, sade Ida, och ändå dansade
allesammans med dig. Derpå tog hon en liten pappersask, på
hvilken små, täcka fåglar voro ritade, öppnade den och
lade de döda blommorna i den. Det här skall bli en vacker
likkista, sade hon, och när sedan de norska kusinerne komma
hit, så skola de få vara med om att begrafva er ute i
trädgården, så att I till sommarn kunnen växa upp och bli ännu
mycket vackrare.
De norska kusinerne voro två raska gossar, som hette Jonas
och Adolf; deras far hade gifvit dem två nya pilbågar, och
dessa hade de med sig för att visa Ida. Hon berättade dem
om de stackars blommorna, som voro döda, och så fingo de lof
att begrafva dem. Båda gossarne gingo förut med pilbågarna
på axeln, och lilla Ida bakefter med de döda blommorna i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
