Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 4. Lilla Idas blommor
- 5. Tummelisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilla vackra asken. Ute i trädgården gräfdes en liton graf,
Ida kysste först blommorna, satte dem derefter tillika med
asken ned i jorden, och Adolf och Jonas sköto med pilbågarna
öfver grafven, ty de hade inga gevär eller kanoner.
*
5.
Tummelisa.
Det var en gång en hustru, som så gerna ville ha sig ett
litet barn, men hon visste alls icke, hvarifrån hon skulle få
det, och så gick hon till en gammal hexa och sade till henne:
— Jag skulle så innerligt gerna vilja ha ett litet barn; vill
du inte säga mig, hvarifrån jag skall få ett?
— Jo, det skall nog gå för sig, sade hexan. Här har du
ett bjuggkorn, som är af ett helt annat slag än det, som gror
på bondens åker eller som hönsen få att äta; lägg det i en
blomkruka, så skall du få se någonting.
— Tack skall du ha! sade hustrun, gaf hexan några slantar
och gick derpå hem och satte bjuggkornet, och strax uppväxte
en stor, vacker blomma; den såg alldeles ut som en tulpan,
men bladen slöto sig tätt till hopa, som om den ännu stått
i knopp.
— Det var en fager blomma! sade hustrun och kysste henne
på de vackra röda och gula bladen; men just som hon kysste
henne, sprang blomman upp med en stark knall. Det var
en verklig tulpan, det kunde man se; men midt inne i
blomman, på den gröna stolen, satt en liten, liten flicka, så fin och
täck; och hon var icke mer än en tum lång och kallades derför
Tummelisa.
Ett grant lackeradt valnötsskal fick hon till vagga, blå
violblad voro hennes madrasser och ett rosenblad hennes
täcke. Der sof hon om natten, men om dagen lekte hon på
bordet, der hustrun hade satt en tallrik, omkring hvilken hon
hade lagt en hel krans med blommor, som stucko sina stjelkar
ned i vattnet. Här flöt ett stort tulpanblad, och på detta satt
Tummelisa och seglade från den ena sidan af tallriken till
den andra och hade två hvita tagelstrån att ro med. Det såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0033.html
