- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
39

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tummelisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gå ut i det varma solskenet; säden, som var sådd på åkern
öfver åkerråttans hus, växte också högt i vädret, och det var
en hel, tät skog för den stackars lilla flickan, som ju bara var
en tum lång.

— Nu skall du i sommar sy på din utstyrsel, sade
åkerråttan till henne; ty nu hade grannen, den tråkiga mullvaden
i den svarta sammetspelsen, friat till henne. Du skall ha både
ylle och linne. Du skall ha både att sitta och ligga på, då du
blir mullvadens hustru.

Tummelisa måste spinna på slända, och åkerråttan legde
fyra spindlar till att spinna och väfva natt och dag. Hvar
afton kom mullvaden på visit och pratade då alltid om, att när
sommarn väl blefve slut, skulle solen icke skina på långt när
så varmt; nu deremot brände hon ju jorden hård som en
sten; ja, när sommarn var slut, skulle bröllopet stå med
Tummelisa; men hon var alls icke glad och belåten, ty hon kunde
icke med den tråkiga mullvaden. Hvar morgon, då solen
gick upp, och hvar afton, då hon gick ned, smög hon sig
ut i dörren, och när så vinden skilde sädestopparna åt, så att
hon kunde se den blå himmeln, tänkte hon på, huru ljust och
vackert det var der ute, och önskade så innerligt, att hon
åter skulle få se den kära svalan; men denna kom aldrig
mer tillbaka, utan flög visst långt borta i den vackra, gröna
skogen.

Då det nu blef höst, hade Tummelisa hela sin utstyrsel färdig.

— Om fyra veckor skall du stå brud, sade åkerråttan till
henne. Men Tummelisa grät och sade, att hon icke ville ha
den tråkiga mullvaden.

— Snick snack! sade åkerråttan. Var inte obstinat, ty då
biter jag dig med min hvita tand! Det är ju en ståtlig man
du får! Hans svarta sammetspels har inte sjelfva drottningen
maken till. Han har fullt upp både i kök och källare. Tacka
du din Gud för honom!

Så skulle de hålla bröllop. Mullvaden hade redan kommit
för att hemta Tummelisa; hon skulle bo med honom djupt
nere i jorden, aldrig komma ut i den varma solen, ty den
kunde han icke tåla. Det stackars barnet var så
bedröfvadt, ty hon skulle nu säga farväl åt den vackra solen,
hvilken hon dock hos åkerråttan hade fått stå och se på i
dörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free