Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tummelisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Farväl, du klara sol! sade hon och sträckte armarna högt
upp; hon gick till och med ett litet stycke utom åkerråttans
hus; ty säden var nu bergad, och här stod endast den
torra stubben qvar. Farväl, farväl! sade hon och slog sina
små armar omkring en liten röd blomma, som stod der. Helsa
den kära svalan ifrån mig, om du får se henne!
— Qvivitt, qvivitt! lät det i det samma öfver hennes hufvud;
hon såg upp: det var svalan, som just nu kom flygande förbi.
Så snart hon fick se Tummelisa, blef hon så glad, och
Tummelisa berättade för henne, huru ogerna hon ville ha
den stygga mullvaden till man och att hon skulle bo djupt
nere i jorden, der solen aldrig lyste. Hon kunde icke låta
bli att gråta, då hon tänkte derpå.
— Nu kommer den kalla vintern, sade svalan; jag flyger
långt bort till de varma länderna; vill du inte följa med?
Du kan sitta på min rygg; bind dig bara fast med ditt skärp,
så flyga vi bort från den otäcka mullvaden och hans mörka
boning, långt bort öfver bergen till de varma länderna, der
solen lyser vackrare än här och der det alltid är sommar och
vackra blommor. Följ med mig, du söta, lilla Tummelisa,
som räddade mitt lif, då jag låg förfrusen der nere i den mörka
jordkällaren.
— Ja, jag vill följa med dig, sade Tummelisa och satte
sig upp på fågelns rygg, med fötterna på hans utbredda
vingar, band sitt skärp fast vid en af de starkaste fjädrarna, och
så flög svalan högt upp i luften, öfver skog och öfver sjö,
högt upp öfver de stora bergen, der det alltid ligger snö; och
Tummelisa frös i den kalla luften, men så kröp hon in
under fågelns varma fjädrar och stack endast fram det lilla
hufvudet för att se all denna härlighet under sig.
Så kommo de till de varma länderna. Der sken solen mycket
klarare än här; himmeln var dubbelt så hög, och vid diken
och hägnader växte de vackraste gröna och blå vindrufvor.
I skogarna hängde citroner och apelsiner, luften doftade af
myrten och krusmynta, och på landsvägen sprungo de
vackraste barn och lekte med stora, brokiga fjärilar. Men svalan
flög ännu längre bort, och det blef allt vackrare och vackrare.
Under de präktiga gröna träden vid den blå sjön stod ett
skinande hvitt marmorslott från gamla tider, och vinrankorna
slingrade sig omkring de höga pelarna; högst der uppe voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
