Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 7. Reskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7.
Reskamraten.
Den stackars Johannes var så bedröfvad, ty hans far var
mycket sjuk och låg för döden. Det fans ingen inne i det
lilla rummet utom dessa båda; lampan på bordet var i det
närmaste utbrunnen, och det var långt lidet på aftonen.
— Du har varit en god son, Johannes, sade den sjuke
fadern, och Gud skall nog hjelpa dig fram i verlden.
 |
| Men Johannes grät så många bittra tårar. |
Och han såg med allvarliga, milda ögon på honom, drog
djupt efter andan och dog; det var som om han sofvit. Men
Johannes grät; han hade nu alls ingen i hela verlden,
hvarken far eller mor, syster eller bror. Den stackars Johannes!
Han låg på knä framför sängen och kysste den döde faderns
hand och grät så många bittra tårar; men slutligen slöto sig
hans ögon, och han somnade med hufvudet mot den hårda sängkanten.
Nu drömde han en underlig dröm; han såg, huru sol och
måne bugade sig för honom, och såg sin far frisk och sund
igen och hörde honom skratta så, som han alltid skrattade,
då han var riktigt nöjd och glad. En vacker flicka med
guldkrona på sitt långa, vackra hår räckte Johannes handen, och
hans far sade: Ser du, hvilken brud du fått! Hon är den
vackraste i hela verlden.
Och så vaknade han, och allt det vackra var borta; hans
far låg död och kall i sängen, och ingen menniska var inne
hos dem. Stackars Johannes!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0047.html
