Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Reskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små pagerne bjödo omkring syltsaker och pepparnötter; men den
gamle kungen var så bedröfvad, att han alls icke kunde
förtära något, och pepparnötterna voro äfven för hårda för honom.
Det blef nu bestämdt, att Johannes skulle komma igen upp
på slottet den följande morgonen; då skulle domarne och
hela rådet vara församlade för att höra, huru han redde sig
med gissningen. Ginge det bra, skulle han komma två
gånger till; men det hade ännu aldrig varit någon, som gissat
rätt första gången, och sedan måste de mista lifvet.
Johannes var alls icke ängslig för, huru det skulle gå
honom, utan var riktigt glad och tänkte endast på den vackra
prinsessan och trodde fullt och fast, att den gode Guden nog
skulle hjelpa honom; men huru, det visste han alls icke och
ville icke heller tänka derpå. Han dansade framåt
landsvägen, då han gick tillbaka till värdshuset, der reskamraten
väntade på honom.
 |
| Hu! med hvilken fart det gick genom luften! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
