Sagor och berättelser / Del 1 / 80 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den lilla sjöjungfrun

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bort ifrån dem. Det var som om hennes hjerta velat brista
af sorg. Hon smög sig in i trädgården, tog en blomma från
hvardera systerns blomstersäng, kastade tusen slängkyssar bort
mot slottet och steg upp genom det mörkblå hafvet.

Den lilla sjöjungfrun.

Solen hade ännu icke gått upp, då hon såg prinsens slott
och besteg den präktiga marmortrappan. Månen sken klart och
vackert. Den lilla sjöjungfrun drack den brännande skarpa
drycken, och det var som om ett tveeggadt svärd gått genom
hennes fina kropp; hon svimmade dervid och låg som död.
Då solen lyste öfver sjön, vaknade hon upp och kände en
svidande smärta; men midt framför henne stod den vackre, unge
prinsen; han fäster sina kolsvarta ögon på henne, så att
hon slog ned sina och såg, att hennes fiskstjert var borta och
att hon hade de täckaste små hvita ben, som någon liten
flicka kunde ha; men hon var alldeles naken, och
derför svepte hon in sig i sitt rika, långa hår.
Prinsen frågade, hvem hon var och huru hon hade kommit hit, och hon såg mildt,
men på samma gång så sorgset på honom med sina mörkblå ögon,
ty tala kunde hon ju icke. Han tog henne nu vid handen och
förde henne in i slottet. Hvart enda steg hon tog var, såsom
hexan på förhand hade sagt henne, som om hon trampat på
spetsiga sylar och hvassa knifvar, men det fördrog hon gerna;
vid prinsens hand steg hon så lätt som en bubbla, och han
och alla förundrade sig öfver hennes vackra, sväfvande gång.

Nu fick hon dyrbara kläder af siden och muslin, och hon
var den skönaste bland alla i slottet, men stum var hon och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>