Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den lilla sjöjungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den första morgonen, sedan han blifvit gift med en annan,
måste ditt hjerta brista, och du blir skum på vattnet.
— Jag vill det! sade den lilla sjöjungfrun, blek som döden.
— Men mig måste du också betala, sade hexan, och det är
inte litet jag begär. Du har den vackraste rösten af alla här
nere på hafsbottnen, och med den tror du dig väl kunna
förtrolla honom; men den rösten måste du gifva mig. Det bästa
du eger vill jag ha för min kostbara dryck. Mitt eget blod
måste jag ju gifva dig deruti, så att drycken kan bli skarp
som ett tveeggadt svärd.
— Men om du tager min röst, sade den lilla sjöjungfrun,
hvad har jag då qvar?
— Din vackra gestalt, sade hexan, din sväfvande gång och
dina talande ögon; med dem kan du nog bedåra ett
menniskohjerta. Nå, har du förlorat modet? Räck fram din lilla tunga,
så skär jag af den som betalning, och du skall få den kraftiga
drycken.
— Må ske! sade den lilla sjöjungfrun, och hexan satte sin
kittel på elden för att koka trolldrycken.
— Renlighet är en god sak, sade hon och skurade kitteln
med ormarna, som hon band i hop i knutar; derpå ristade hon
sig sjelf i bröstet och lät sitt svarta blod droppa ned; ångan
bildade de underligaste gestalter, så att man kunde bli ängslig
och rädd. Hvarje ögonblick kastade hexan nya saker i kitteln,
och då denna riktigt kokade, var det som när krokodilen gråter.
Slutligen var drycken färdig och såg ut som det klaraste vatten.
— Här har du den! sade hexan och skar tungan af den
lilla sjöjungfrun, som nu var stum och hvarken kunde tala
eller sjunga.
— Om polyperna skulle gripa dig, då du går tillbaka genom
min skog, sade hexan, så kasta bara en enda droppe af denna
dryck på dem, så springa deras armar och fingrar i tusen bitar.
Men detta behöfde den lilla sjöjungfrun icke; polyperna
drogo sig förskräckta tillbaka för henne, då de sågo den
skinande dryck, som lyste i hennes hand, som om det varit en
tindrande stjerna. Sålunda kom hon snart genom skogen,
mossen och de brusande hafshvirflarna.
Hon kunde se sin fars slott; blossen voro släckta i den stora
danssalen; de sofvo visst alla der inne, men hon vågade likväl
icke besöka dem nu, då hon var stum och för alltid skulle gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
