Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl behöfva rengöras. Men det skulle äfven finnas solida
butiker. Ack ja, suckade han, jag vet en, i hvilken allt är
solidt; men der finnes redan en bodbetjent, och det är det enda
dåliga i hela butiken. Från en och annan skulle det säkert
ropas: »Var så god och stig in!» Ja, om jag ändå kunde stiga
in och som en liten nätt tanke gå genom hjertana!
Se, detta var tillräckligt för galoscherna! Hela kandidaten
krympte i hop, och en högst ovanlig resa började midt igenom
hjertana på första radens åskådare. Det första hjertat, som
han kom uti, var en dams; men ögonblickligen trodde han
sig vara på det ortopediska institutet, såsom man kallar det hus,
der doktorn tager bort menskliga utväxter och gör folk raka; der
var han i det rum, der gipsaftrycken af missbildade lemmar
hänga på väggen. Här var dock skilnaden den, att på institutet
tagas de, när patienten kommer in; men här i hjertat voro de
tagna och förvarade, sedan de hedervärda personerna gått ut.
Det var aftryck af väninnor, af deras kroppsliga och
andliga fel, som här förvarades.
Hastigt var han inne i ett annat qvinligt hjerta, men detta
föreföll honom som en stor, helig kyrka, der oskuldens hvita
dufva bredde sina vingar öfver högaltaret. Huru gerna hade
han icke sjunkit på knä, om han icke hade måst gå vidare, in i
nästa hjerta; men han hörde ännu orgeltonerna, tyckte, att
han sjelf blifvit en ny och bättre menniska, och kände sig icke
ovärdig att beträda nästa helgedom, som visade en torftig
vindskammare med en sjuk moder; men genom det öppna fönstret
strålade Guds varma sol, vackra rosor nickade från den lilla
trälådan på taket, och två himmelsblå fåglar sjöngo om barnslig
glädje, medan den sjuka modern nedkallade välsignelse öfver
dottern.
Nu kröp han på händer och fötter genom en öfverfyld
slagtarbod; kött, idel kött stötte han på: det var hjertat hos
en rik, respektabel man, hvars namn säkert måste finnas i
adresskalendern.
Nu var han i hans frus hjerta. Detta var ett gammalt,
förfallet dufslag; mannens porträtt begagnades som väderflöjel,
denna stod i förbindelse med dörrarna, och sålunda gingo dessa
upp och igen, så snart mannen vände sig.
Derefter kom han in i ett spegelkabinett, likt det vi ha på
Roenborgs slott; men speglarna förstorade i en otrolig grad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
