Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Den ståndaktige tennsoldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle de nog ha funnit honom, men han ansåg det icke
passande att skrika högt, efter som han var i uniform.
Nu började det regna, dropparna föllo allt tätare, och det
blef en riktig störtskur; då den var förbi, kommo två
gatpojkar gående.
— Nej, se du! sade den ene, der ligger en tennsoldat; han
skall ut och segla.
Och så gjorde de en båt af en tidning, stälde tennsoldaten
midt i den, och nu seglade han utför rännstenen; båda
pojkarne sprungo bredvid och klappade händerna. Bevare oss
väl! hvilka vågor det gick i den rännstenen och hvilken stark
ström der var! Men så hade det också hällregnat.
Pappersbåten gungade upp och ned, och emellanåt snurrade den omkring,
så att tennsoldaten darrade; men han förblef ståndaktig, ändrade
icke en min, såg rakt fram och stod med »i armen gevär».
Plötsligt dref båten in under en lång rännstensbro, och det
blef så mörkt, som om han varit i sin ask.
— Hvart tar jag nu vägen måntro? tänkte han. Ja ja, det
här är trollet skuld till. Ack, om bara den lilla tärnan sutte med
i båten, kunde det gerna vara dubbelt så mörkt här!
I det samma kom en stor vattenråtta, som bodde under
rännstensbron.
— Har du pass? frågade råttan. Hit med passet!
Men tennsoldaten teg och höll ännu fastare i geväret.
Båten for framåt och råttan efter. Hu! hvad hon skar tänderna
och ropade åt stickor och strån:
— Tag fast honom! Tag fast honom! Han har inte betalt
tull, han har inte visat pass.
Men strömmen blef allt starkare och starkare. Tennsoldaten
kunde redan se ljusa dagern framför sig, der bron slutade, men
han hörde äfven ett brusande ljud, som väl kunde göra en
tapper man förskräckt. Tänk bara! der bron slutade, störtade
rännstenen rakt ut i en stor kanal; det var för honom lika
farligt som för oss att segla utför ett högt vattenfall.
Nu var han redan så nära, att han ej kunde stanna. Båten
sköt ut; den stackars tennsoldaten höll sig så rak han kunde:
ingen skulle kunna säga om honom, att han blinkade med
ögonen. Båten snurrade tre, fyra gånger rundt omkring och
fyldes med vatten ända till kanten, så att den måste sjunka;
tennsoldaten stod i vatten ända upp till halsen, och allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
