Sagor och berättelser / Del 1 / 128 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Den ståndaktige tennsoldaten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

språka med, och det på vers. De enda två, som icke rörde
sig ur stället, voro tennsoldaten och den lilla dansösen; hon
höll sig så rak på tåspetsen och med båda armarna utsträckta;
han var lika ståndaktig på sitt enda ben, och hans ögon
lemnade henne icke ett enda ögonblick.

Nu slog klockan tolf, och pang! så sprang locket af
snusdosan; men det var icke något snus uti den, nej, utan ett litet
svart troll — det var ett sådant der konststycke.

— Tennsoldat, sade trollet, vill du ta bort ögonen?

Men tennsoldaten låtsade, som om han ej hade hört det.

Det var ett sådant oväsen, att kanariefågeln vaknade.

— Ja, vänta du till i morgon! sade trollet.

Då det nu blef morgon och barnen kommo upp, stäldes
tennsoldaten i ett fönster, och antingen det nu var trollet eller
ett luftdrag, som gjorde det, fönstret flög plötsligt upp,
och soldaten stupade på hufvudet ned från tredje våningen.
Det var en förskräcklig fart; han vände benet rakt i vädret
och blef stående på schakån med bajonetten nere mellan
gatstenarna.

Pigan och den lille gossen kommo genast ned för att leta;
men ehuru de voro nära att trampa på honom, kunde de
likväl icke se honom. Om tennsoldaten hade ropat: Här är jag!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>