Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. De vilda svanarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröder höllo hvarandra i händerna och sjöngo en psalm,
hvaraf de fingo tröst och mod.
I dagningen var luften ren och stilla; så snart solen steg upp,
flögo svanarna bort från ön med Elisa. Hafvet gick ännu starkt,
och då de voro högt uppe i luften, såg det ut, som om det
hvita skummet på det svartgröna hafvet varit millioner
svanar, som flutit på vattnet.
Då solen steg högre, såg Elisa framför sig, halft simmande
i luften, ett bergland med skinande ismassor på fjällen, och
midt der uppå sträckte sig ett säkerligen milslångt slott med
den ena djerfva pelargången ofvan på den andra; nedanför
gungade palmskogar och praktblommor, stora som qvarnhjul.
Hon frågade, om detta var landet hon skulle till; men
svanarna skakade på hufvudet, ty det hon såg var Fata
Morganas vackra, alltid vexlande skyslott; dit in tordes de icke föra
någon menniska. Elisa stirrade derpå; då störtade berg,
skogar och slott tillsammans, och der stodo tjugu stolta kyrkor,
alla hvarandra lika, med höga torn och spetsiga fönster. Hon
tyckte sig höra orgeln brusa, men det var hafvet hon hörde.
Nu var hon helt nära kyrkorna, då förvandlades dessa till
en hel flotta, som seglade fram under henne; hon såg ned,
och det var endast hafsdimma, som jagade fram öfver
vattnet. Ja, en ständig omvexling visade sig för hennes ögon,
men nu fick hon se det verkliga land, dit hon skulle; der
reste sig de vackra blå bergen med cederskogar, städer och slott.
Långt innan solen gick ned, satt hon på fjället framför en
stor grotta, som var öfvervuxen med fina gröna slingerväxter;
det såg ut, som om det varit broderade tapeter.
— Nu få vi se, hvad du drömmer om här i natt, sade den
yngste brodern och visade henne hennes sängkammare.
— Gifve Gud, att jag måtte drömma om, huru jag skall
kunna rädda er! sade hon.
Denna tanke syselsatte henne så lifligt, och hon bad så
innerligt till Gud om hans hjelp, ja, till och med i
sömnen fortsatte hon sin bön; då förekom det henne, som om
hon flöge högt upp i luften bort till Fata Morganas skyslott
och att feen kom henne till mötes så vacker och glänsande,
och dock liknade hon alldeles den gamla qvinna, som gaf henne
bär i skogen och berättade henne om svanarna med
guldkronorna på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
