Sagor och berättelser / Del 1 / 150 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sina höga horn var uppsatt på spett och vändes långsamt
omkring mellan två fälda granar. En något äldre qvinna, lång
och stark, som om hon varit en utklädd karl, satt vid elden
och kastade i den det ena stycket bränsle efter det andra.

— Kom närmare du! sade hon. Sätt dig vid elden, så
att du kan få dina kläder torkade.

— Här är ett stygt drag, sade prinsen och satte sig på golfvet.

— Det blir väl än värre, när mina söner komma hem,
svarade qvinnan. Du är nu i vindarnas håla, och mina söner
äro verldens fyra vindar; begriper du det?

Mina söner äro verldens fyra vindar.

— Hvar äro dina söner? frågade prinsen.

— Ja, det är inte godt att svara, när man frågar dumt,
sade qvinnan. Mina söner äro på egen hand; de slå
långboll med molnen der uppe i stora salen. Och dermed pekade
hon upp i vädret.

— Jaså! sade prinsen. Ni talar eljest något sträft och är inte
så mild som de fruntimmer, jag annars ser omkring mig.

— Ja, de ha väl intet annat att göra. Jag måste vara sträf,
om jag skall kunna hålla mina pojkar i styr; men det kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>