Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag, fastän de ha styfva nackar. Ser du de der fyra säckarna,
som hänga på väggen? För dem äro de lika rädda, som du
varit för riset bakom spegeln. Jag kan böja i hop pojkarne,
skall jag säga dig, och så komma de i säcken; der vid lag göra
vi inga omständigheter. Der få de sitta och slippa inte ut att
gno, förr än jag finner för godt. Men här ha vi en af dem!
Det var Nordanvinden, som trädde in med en isande köld;
stora hagel hoppade utåt golfvet, och snöflingorna yrde rundt
omkring. Han var klädd i byxor och tröja af björnskinn; en
mössa af sälskinn gick ned öfver öronen; långa istappar hängde
i hans skägg, och det ena haglet efter det andra trillade ned
från tröjkragen.
— Gå inte genast fram till elden, sade prinsen. Ni kan
lätt få kyla i ansigtet och händerna.
— Kyla! sade Nordan vinden och gapskrattade. Kyla! det
är just mitt största nöje! Men hvad är du annars för en
harkrank? Huru har du kommit i vindarnas håla?
— Han är min gäst, sade gumman; och om du inte är nöjd
med den förklaringen, så får du komma i säcken. Nu vet du,
hvad du har att rätta dig efter.
Se, det hjelpte, och Nordanvinden berättade, hvarifrån han
kom och hvar han nu hade varit under nära en hel månad.
— Från polarhafvet kommer jag, sade han; jag har varit
på Beeren-Eiland med de ryska hvalrossfångarne. Jag satt
och sof på rodret, då de seglade ut från Nordkap; då jag
emellanåt vaknade upp litet, flög stormfågeln kring benen på mig;
det är en lustig fågel, han gör ett raskt slag med vingarna,
håller dem sedan orörligt utsträckta och har då tillräcklig fart.
— Var bara inte så vidlyftig, sade vindarnas mor. Och så
kom du då till Beeren-Eiland?
— Der är det härligt! Der är ett golf att dansa på, så slätt
som en tallrik! Halfsmält snö med mossa, skarpa stenar och
benrangel af hvalrossar och isbjörnar lågo der; de sågo ut
som jättars armar och ben, betäckta med möglig grönska. Man
skulle kunna tro, att solen aldrig lyst på dem. Jag pustade
litet till dimman, för att man skulle kunna se skjulet; det var
ett hus, uppfördt af skeppsvrak och öfverdraget med hvalrosshud;
köttsidan var vänd utåt, och den var full af rödt och grönt;
ofvan på taket satt en lefvande isbjörn och brummade. Jag
gick till stranden, såg på fågelbona och på de nakna ungarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
