Sagor och berättelser / Del 1 / 153 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Är det lille Zefyr? frågade prinsen.

— Ja, visst är det Zefyr! sade gumman; men så liten är
han just inte. I forna dagar var han en vacker gosse; men
nu är det förbi.

Han såg ut som en vilde, men hade på sig en fallvalk för
att icke skada sig. I handen höll han en mahognyklubba,
huggen i de amerikanska mahognyskogarna. Mindre kunde icke
duga!

— Hvarifrån kommer du? frågade hans mor.

— Från urskogarna, sade han, der de taggiga lianerna bilda
gärdesgårdar mellan hvarje träd, der vattenormen ligger i det
våta gräset och menniskorna tyckas vara öfverflödiga.

Solen brände uppifrån, och sanden stekte nedifrån.

— Hvad gjorde du der?

— Jag såg på den djupa floden, såg huru den störtade från
klippan, förvandlades till yrande skum och flög mot molnen för
att bära regnbågen. Jag såg den vilda buffeln simma i floden,
men strömmen ryckte honom med sig; han dref med
vildändernas flock, som flög upp i luften, der vattnet störtade utför;
buffeln måste ned; det tyckte jag om och blåste upp en storm,
så att de urgamla träden seglade och slogos sönder till spån.

— Och annat har du inte gjort? frågade den gamla.

— Jag har slagit kullerbyttor i savannerna; jag har klappat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>