Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de vilda hästarna och skakat ned kokosnötter; jo, jo, jag har
allt historier att berätta; men man skall inte tala om allt
hvad man vet. Det känner du nog, mor, och så kysste han
sin mor, så att hon så när hade fallit baklänges; han var
riktigt en vildbasare till pojke.
Nu kom Sunnanvinden med turban och flygande beduinkappa.
— Här är dugtigt kallt inne, sade han och kastade bränsle
på elden. Man kan märka, att Nordanvinden kommit först.
— Här är så hett, att man kan steka en isbjörn, sade
Nordanvinden.
— Du är sjelf en isbjörn, sade Sunnanvinden.
— Viljen I bli stoppade i säcken? frågade gumman. Sätt
dig ned på stenen här och berätta, hvar du har varit.
— I Afrika, min mor, svarade han. Jag var med
hottentotterne på lejonjagt i kaffrernes land. Hvilket gräs der växer
på slätten, grönt som oliven! Der dansade gnun, och strutsen
sprang i kapp med mig; men jag är dock snabbare på foten.
Jag kom till öknen, till den gula sanden; der ser ut som på
hafsbottnen. Jag träffade en karavan; de slagtade sin sista
kamel för att få vatten att dricka; men det var endast helt
litet de fingo. Solen brände uppifrån, och sanden stekte
nedifrån. Den vidsträckta öknen hade ingen gräns. Då vältrade
jag mig i den fina, lösa sanden och hvirflade upp den i höga
pelare; det var en dans med besked! Du skulle ha sett, huru
modfäld dromedaren stod och huru köpmannen drog kaftanen
öfver hufvudet! Han kastade sig ned för mig som för Alla,
hans Gud. Nu äro de begrafna, och en pyramid af sand står
öfver dem allesammans; då jag en gång blåser bort den, skall
solen bleka de hvita benen, så att de resande kunna se, att
menniskor varit der förr; annars kan man inte tro det i öknen.
— Du har således endast gjort ondt! sade modern. Marsch i
säcken! Och innan han visste ordet af, hade hon Sunnanvinden
om lifvet och i säcken; den vältrade omkring på golfvet;
men hon satte sig på den, och då måste den ligga stilla.
— Det är ena raska gossar hon har, sade prinsen.
— Jo jo, men, svarade hon; och tukta dem kan jag. Här
ha vi den fjerde!
Det var Östanvinden, som var klädd som kines.
— Åh, kommer du från det hållet? sade modern. Jag
trodde, att du hade varit i paradisets lustgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
