Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dit flyger jag först i morgon, sade Östanvinden. I
morgon är det hundra år, sedan jag var der. Jag kommer nu från
Kina, der jag dansat omkring porslinstornet, så att alla
klockorna klingade. Nere på gatan fingo embetsmännen prygel;
bamburör utsletos på deras ryggar, och det var personer från
den första till den nionde graden; de skreko: stor tack, min
faderlige välgörare! Men de menade ingenting med det, och
jag ringde i klockorna och sjöng tsing, tsang, tsu!
— Du är mig en vildbasare! sade gumman. Det är väl, att
du i morgon far till paradisets lustgård; det bidrager alltid till
din bildning. Drick då dugtigt ur visdomens källa och tag en
liten flaska med dig hem åt mig.
— Det skall jag göra, sade Östanvinden. Men hvarför har du
nu stoppat min bror från södern i säcken? Fram med honom!
Han skall berätta mig om fågel Fenix; den fågeln vill
prinsessan i paradisets lustgård alltid höra talas om, då jag hvart
hundrade år gör visit. Lös upp säcken, så är du min allra
sötaste mamma, och jag skall skänka dig två fickor fulla med
te, så grönt och friskt, som jag plockat det på stället.
— Nå ja, för teets skull och derför, att du är min kelgris,
skall jag öppna säcken.
Och det gjorde hon, och Sunnanvinden kröp ut; men han
såg helt slokörad ut, derför att den främmande prinsen hade
sett det.
— Här har du ett palmblad åt prinsessan, sade
Sunnanvinden. Det bladet har den gamla fågel Fenix, den enda
som funnits i verlden, gifvit mig. Han har med sin näbb
deruti ristat hela sin lefnadsbeskrifning under de hundra år
han lefde; nu kan hon sjelf läsa den. Jag såg, huru fågel
Fenix sjelf tände eld på sitt bo och satt och brann upp som
en hindus hustru. Så de torra grenarna knastrade, det var
en rök och en doft! Slutligen slog allt upp i låga; den
gamla fågel Fenix förvandlades till aska; men hans ägg
låg glödande rödt i elden; det remnade i tu med en stark knall,
och ungen flög ut, och nu är han regent öfver alla fåglarna
och den enda fågel Fenix i hela verlden. Han har bitit
ett hål i palmbladet, som jag gaf dig; det är hans helsning
till prinsessan.
— Låt oss nu taga något till lifs! sade vindarnas mor,
och så satte de sig allesammans ned att äta af den stekta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
