Sagor och berättelser / Del 1 / 169 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Den flygande kofferten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ja, hade jag bara velat, tänkte de, så skulle här minsann
blifvit en munter afton.

Pigan tog svafvelstickorna och gjorde upp eld med dem —
Gud bevare oss, så de sprakade och blossade!

— Nu kan då en hvar se, att vi äro de förnämsta, tänkte
de. Hvilken glans vi ha! Hvilket ljus! — och så voro de
utbrunna.

Hon väntar ännu.

— Det var en vacker saga! sade drottningen. Jag tyckte
mig just vara i köket hos svafvelstickorna. Ja, nu
skall du få vår dotter.

— Ja visst! sade kungen. Du skall få vår dotter om måndag. Ty nu sade
de du till honom, efter som han skulle bli en af familjen.

Bröllopet var sålunda utsatt, och aftonen förut blef hela staden illuminerad; det
regnade skorpor och kringlor; gatpojkarne stodo på tårna, hurrade och
hvisslade i fingrarna; det var särdeles praktfullt.

— Ja, jag får väl också lof att söka göra någonting, tänkte köpmanssonen, och
så köpte han raketer, smällare och allt fyrverkeri, som kunde upptänkas, lade det i sin
koffert och flög dermed upp i luften.

Ratsch! hvad det gick och hvad det flammade och sprakade!

Alla turkarne hoppade i vädret dervid, så att tofflorna flögo
dem om öronen; en sådan luftsyn hade de aldrig förr sett.
Nu kunde de då förstå, att det var turkguden sjelf, som
skulle ha prinsessan.

Då köpmanssonen kom tillbaka ned i skogen med sin koffert,
tänkte han: Jag skall ändå gå in i staden för att få höra, huru det
tagit sig ut. Och det var ju ganska naturligt, att han det ville.

Åh, hvad folket berättade! Hvar eviga en, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>