Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Bronssvinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod han framför bronssvinet; han lutade sig ned öfver det,
kysste dess blanka tryne och satte sig på dess rygg.
— Du välsignade djur! sade han. Hvad jag har längtat
efter dig! I natt måste vi rida en tur.
Bronssvinet låg orörligt, och det friska vattnet sprutade fram
ur dess mun. Den lille satt som ryttare; men nu drog någon
honom i kläderna; han såg åt sidan — det var Bellissima, den
lilla, barklipta Bellissima. Hunden hade också smugit sig ut
ur huset och följt den lille, utan att denne märkte det.
Bellissima gläfste, som om hon ville säga: Ser du inte att jag är
med? Hvarför sätter du dig här? — Ingen eldsprutande drake
skulle kunnat skrämma gossen mera än den lilla hunden här
på detta ställe. Bellissima på gatan och det utan att vara
påklädd, såsom den gamla frun kallade det! Hvad skulle det
bli af? Hunden kom aldrig ut om vintern, utan att han
kläddes i ett litet fårskinn, som var klipt och sydt åt honom.
Skinnet kunde knytas fast med ett rödt band om halsen, och
der sutto en bandros och en bjellra, och likaledes knöts det
fast under magen. Hunden såg nästan ut som en liten killing,
då han om vintern uti denna drägt fick lof att trippa ut med
signoran. Bellissima med, utan att vara påklädd! Hvart skulle
det taga vägen! Alla fantasier voro försvunna; gossen kysste
likväl bronssvinet och tog Bellissima på armen; djuret skalf
af köld, och derför sprang gossen allt hvad han orkade.
— Hvad springer du med der? ropade två gendarmer, som
han mötte, och Bellissima skälde. Hvar har du stulit den der
vackra hunden? frågade de och togo den från honom.
— Ack, ge mig igen honom! jämrade sig gossen.
— Om du inte stulit honom, så kan du säga der hemma,
att hunden kan hemtas i vakten, och så nämde de stället och
gingo sin väg med Bellissima.
Det var en jämmer och ett elände. Han visste icke, om han
skulle hoppa i Arno eller gå hem och bekänna allt. De skulle
säkert slå ihjäl honom, tänkte han. Men jag vill gerna bli
ihjälslagen; jag vill dö, så kommer jag till Jesus och madonnan;
och så gick han hem, mest för att bli ihjälslagen.
Porten var stängd, och han nådde icke upp till
portklappen; ingen menniska fans på gatan, men en lös sten låg der,
och med denna började han att dundra på. Hvem är det?
ropades innanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
