Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Bronssvinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är jag! sade han. Bellissima är borta! Läs upp och
slå sedan ihjäl mig!
Det blef nu en förskräckelse för den stackars Bellissima, i
synnerhet hos frun; hon såg genast på väggen, der hundens
draperi skulle hänga, och det lilla fårskinnet hängde der.
— Bellissima i vakten! ropade hon helt högt. Du elaka
barn! Huru fick du ut henne? Hon fryser ihjäl! Det fina
djuret hos de grofva soldaterne!
Och far måste genast ut. Hustrun jämrade sig och gossen
grät; allt folket i huset samlades, målaren med. Han tog
gossen mellan sina knän, frågade honom och fick bitvis ur honom
hela historien om bronssvinet och taflegalleriet; det var dock
icke så lätt att förstå. Målaren tröstade den lille och talade
godt för honom hos gumman; men hon blef icke till freds
förr, än far kom med Bellissima, som hade varit bland soldater.
Det var en glädje, och målaren klappade den stackars gossen
och gaf honom en hel mängd taflor.
Åh, det var präktiga stycken, komiska hufvuden, men
framför allt, der var äfven sjelfva bronssvinet lifs lefvande. Ack,
ingenting kunde vara härligare! Med ett par streck stod det
på papperet, och sjelfva huset bakom det var antydt.
— Ack, den som ändå kunde teckna och måla! Då kunde
man få hela verlden till sig.
Följande dagen vid första ensamma ögonblick fattade den lille
blyertspennan och sökte att på den hvita sidan af en bland
taflorna återgifva teckningen af bronssvinet, och det lyckades.
Visserligen var det litet snedt, litet upp och ned, ett ben
tjockt, ett annat smalt; men man kunde likväl förstå hvad det
skulle vara, och sjelf jublade han deröfver. Blyertspennan
ville endast icke gå riktigt så bra som den skulle, det märkte
han nog; men den följande dagen stod ett bronssvin vid sidan
af det andra, och det var hundra gånger bättre; det tredje
var så bra, att en hvar kunde känna igen det.
Men det gick dåligt med handsksömnaden, och det gick
långsamt med ärendena ute i staden; ty bronssvinet hade nu lärt
honom, att alla bilder måste kunna öfverflyttas på papperet, och
staden Firenze är en hel bilderbok, om man vill bläddra i den.
På Piazza della Trinitá står en smärt pelare, och öfverst på
denna står rättvisans gudinna med förbundna ögon och
vågskål; snart stod hon på papperet, och det var handskmakarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
