- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
201

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Jon Blund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

började fåglarna på henne att sjunga, trädens grenar rörde sig,
och molnen ordentligt flögo; man kunde se deras skugga öfver
landskapet.

Nu lyfte Jon Blund den lille Hjalmar upp mot ramen, och
Hjalmar stack benen in i taflan, midt i det höga gräset, och
der stod han; solen sken mellan trädens grenar ned på honom.
Han sprang fram till vattnet och satte sig i en liten båt,
som låg der; den var målad röd och hvit, seglen blänkte
som silfver, och sex svanar, alla med guldkronor om halsen
och en strålande blå stjerna på hufvudet, drogo båten förbi
de gröna skogarna, der träden berättade om röfvare och hexor,
och blommorna
om de täcka små
elfvorna och hvad
fjärilarna hade
berättat dem.

De vackraste
fiskar med fjäll
som silfver och
guld summo efter
båten; emellanåt
gjorde de ett hopp,
så att det sade
plask i vattnet,
och fåglarna,
röda och blå, små
och stora, flögo
i två långa rader
bak efter;
myggorna dansade och ollonborren sade bum, bum! De ville
allesammans följa Hjalmar, och en hvar hade en historia att
berätta.

illustration placeholder
Jon Blund rörde med sin trollspruta vid taflan.


Det var något till seglats! Än voro skogarna så täta
och så mörka, än voro de som den vackraste trädgård med
solsken och blommor, och der lågo stora slott af glas och
af marmor; på altanerna stodo prinsessor, och alla voro de
små flickor, hvilka Hjalmar väl kände; han hade lekt med
dem förr. De sträckte ut handen, och hvar och en höll
den vackraste pepparkaksgris, som någon bakelsemadam kunde
sälja, och Hjalmar tog i den ena ändan af pepparkaksgrisen, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free