Sagor och berättelser / Del 1 / 203 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Jon Blund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allra sista i raden och snart kom han ett långt stycke efter;
slutligen sjönk han med utbredda vingar lägre och lägre; han
gjorde ännu ett par slag med vingarna, men det hjelpte icke;
nu rörde han med sina fötter vid tågverket på skeppet, nu
gled han nedåt seglet, och duns! der stod han på däcket.

Så tog skeppsgossen honom och satte honom in i hönshuset,
bland höns, ankor och kalkoner; den stackars storken stod
helt nedslagen midt ibland dem.

— Sicken en! sade alla hönsen.

Och kalkontuppen blåste upp sig så tjock han kunde bli
och frågade hvem han var, och ankorna gingo baklänges,
knuffade till hvarandra och ropade: Rappa dig! rappa dig!

Och de seglade genom gatorna.

Och storken berättade om det varma Afrika, om
pyramiderna och om strutsen, som sprang som en vild häst genom
öknen; men ankorna förstodo icke hvad han sade, och så
knuffade de till hvarandra: Skola vi komma öfver ens om, att
han är dum?

— Ja, visst är han dum! sade kalkontuppen, och så
började han klucka. Då teg storken alldeles och tänkte på sitt
Afrika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>