Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Jon Blund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är ena vackra smala ben ni har, sade kalkonen.
Hvad kostar alnen?
— Skratt, skratt, skratt! flinade alla ankorna; men storken
låtsade, som om han alls icke hörde det.
— Ni kan gerna skratta med, sade kalkonen till honom;
ty det var mycket qvickt sagdt; eller var det kanske för simpelt
för honom? Ack, ack, han är inte mångsidig! Låt oss fortfara
att vara intressanta för oss sjelfva! Och så kacklade
hönsen, och ankorna snattrade. Kick, kack! kick, kack! det
var fasligt, så roligt de sjelfva funno det.
Men Hjalmar gick bort till hönshuset, öppnade dörren och
lockade på storken, och han hoppade ut på däcket till honom;
nu hade han hvilat sig, och det var som om han nickat åt
Hjalmar för att tacka honom. Derpå bredde han ut sina
vingar och flög till de varma länderna; men hönsen kacklade,
ankorna snattrade, och kalkontuppen blef alldeles eldröd
i hufvudet.
— I morgon skola vi koka soppa på er, sade Hjalmar, och
så vaknade han och låg i sin lilla säng. Det var ändå en
förunderlig resa, som Jon Blund hade låtit honom göra den
natten.
Torsdagen.
— Vet du hvad! sade Jon Blund; bli nu inte rädd; här
skall du få se en liten råtta! Och så höll han sin hand
med det lätta, småtäcka djuret fram emot honom. Hon har
kommit för att bjuda dig på bröllop. Här äro två små
råttor, som i natt ämna inträda i äkta ståndet. De bo nere
under din mors skafferigolf, och det skall vara en så vacker
lägenhet.
— Men huru skall jag kunna komma genom det lilla
råtthålet i golfvet? frågade Hjalmar.
— Låt mig sköta den saken! sade Jon Blund; jag skall nog
få dig liten. Och så rörde han med sin trollspruta vid
Hjalmar, som strax blef mindre och mindre, slutligen var
han icke så stor som ett finger. Nu kan du låna tennsoldatens
kläder; jag tänker att de skola passa, och det ser så
styft ut att ha uniform, när man är på kalas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
