Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Jon Blund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framvisades en ärt, i hvilken en liten råtta af familjen hade bitit
brudparets namn, det vill säga första bokstafven; det var
någonting alldeles utomordentligt.
Alla råttorna sade, att det var ett präktigt bröllop och att
konversationen hade varit så god.
Och så åkte Hjalmar hem igen. Han hade visserligen
varit i förnämt sällskap; men så hade han också måst krypa
i hop med besked, göra sig liten och taga på sig
tennsoldatsuniform.
Fredagen.
— Det är otroligt, hvad det fins mycket äldre personer,
som gerna vilja ha tag i mig! sade Jon Blund; i synnerhet
är det sådana, som ha gjort något ondt. ’Goda, lilla Jon,
säga de till mig, vi kunna inte få i hop ögonen, och så ligga
vi hela natten och se alla våra onda gerningar, som likt
ohyggliga små troll sitta på sängkanten och spruta hett vatten
öfver oss. Skulle du inte vilja komma och jaga bort dem,
så att vi kunna få oss en god sömn?’ Och så sucka de så
djupt: ’Vi vilja så gerna betala för besväret. God natt,
Jon! Pengarna ligga i fönstret!’ Men jag gör det inte för
pengar, sade Jon Blund.
— Hvad skola vi ha för oss i natt? frågade Hjalmar.
— Ja, jag vet inte om du har lust att i natt igen komma
på bröllop; detta är af ett annat slag än det i går. Din
systers stora docka, hon, som ser ut som en karl och kallas
Herman, skall gifta sig med dockan Berta; för öfrigt är det
dockans födelsedag, och derför skall det komma så många
presenter.
— Ja, det känner jag nog till! sade Hjalmar. Alltid när
dockorna behöfva nya kläder, låter min syster dem ha
födelsedag eller hålla bröllop. Det har visst händt sina hundra
gånger.
— Ja, men i natt blir det bröllopet hundra ett, och när
hundra ett är förbi, så är allt förbi. Derför blir också detta så
makalöst. Se bara!
Och Hjalmar såg bort till bordet; der stod det lilla
papphuset med ljus i fönstren, och alla tennsoldaterne skyldrade
gevär utanför. Brudparet satt på golfvet och lutade sig emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
