Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 20. Jon Blund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja visst! sade Hjalmar, och på ögonblicket var han klädd
som den nättaste tennsoldat.
— Vill ni inte vara så god och sätta er i er mammas
fingerborg, sade den lilla råttan, så skall jag ha den äran att
draga er.
— Åh, bevars, skall fröken sjelf ha besvär! sade
Hjalmar, och så foro de på råttbröllopet.
 |
| Åh, bevars, skall fröken sjelf ha besvär! |
Först kommo de in under golfvet i en lång gång, som alls
icke var högre, än att de nätt och jemt kunde köra der med
en fingerborg, och hela gången var illuminerad med lysved.
— Luktar det inte rart här? sade råttan, som drog honom.
Hela gången har blifvit smord med fläsksvål, det kan inte
vara rarare!
Nu kommo de in i bröllopssalen; här stodo till höger alla
de små råttfruntimren, och de tisslade och tasslade, som om
de gjorde narr af hvarandra; till venster stodo alla råttherrarne
och ströko sig om mustascherna med tassen; men midt
på golfvet såg man brudparet; de stodo i en urhålkad ostkant
och kysstes så fasligt mycket inför allas ögon, ty de voro ju
förlofvade och skulle nu strax gifta sig.
Det kom allt mer och mer främmande; den ena råttan var
nära att trampa ihjäl den andra, och brudparet hade stält
sig midt i dörren, så att man hvarken kunde komma ut eller
in. Hela rummet var i likhet med gången smordt med fläsksvål,
och det var hela undfägnaden; men till desert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0207.html
