- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
214

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Rosenalfen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

märkte det icke och gick ut för att sjelf sofva litet på
morgonen. Men alfen smög sig ut ur det vissna bladet, gick in
i örat på den sofvande flickan och berättade henne, som i en
dröm, det förfärliga mordet, beskref för henne stället, der
brodern hade dödat hennes älskade och lagt hans lik,
berättade om den blommande linden tätt bredvid och sade: För
att du inte skall tro, att det, som jag berättat dig, är bara
en dröm, skall du finna på din säng ett visset blad; och det
fann hon, då hon vaknade.

O huru bittra tårar grät hon
icke! och åt ingen vågade hon
förtro sin sorg. Fönstret stod
hela dagen öppet, den lille alfen
hade lätt kunnat komma ut i
trädgården till rosorna och alla
de andra blommorna, men han
nändes icke lemna den
bedröfvade. I fönstret stod ett träd
med månadsrosor; i en af
blommorna der satte han sig och såg
på den stackars flickan. Hennes
bror kom många gånger in i
kammaren, och han var så munter
och elak; men hon vågade icke
säga ett ord om sin stora
hjertesorg.

illustration placeholder
Och der stod hon ständigt.


Så snart det blef natt, smög
hon sig ut ur huset, gick in i
skogen till det ställe, der linden
stod, ref undan löfven från
marken, gräfde ned i den och fann genast honom, som blifvit
mördad. O, huru hon grät och bad Gud, att äfven hon snart
måtte få dö!

Gerna skulle hon velat föra liket med sig hem, men det
kunde hon icke; då tog hon det bleka hufvudet med de
tillslutna ögonen, kysste den kalla munnen och skakade jorden
ur hans vackra hår. Detta vill jag hafva, sade hon, och då
hon hade lagt jord och blad på den döda kroppen, tog hon
hufvudet med sig hem jemte en liten gren af den
jasminbuske, som blommade i skogen, der han hade blifvit mördad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free