Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Rosenalfen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi veta det! vi veta det! Och så nickade de så underligt med
hufvudet.
Rosenalfen kunde ej förstå, huru de kunde vara så lugna,
och han flög ut till bina, som samlade honing, berättade dem
historien om den elake brodern, och bina sade det till sin
drottning, som befalde, att de alla nästa morgon skulle dräpa
mördaren.
Men natten förut — det var första natten efter systerns
död — då brodern sof i sin säng strax invid det doftande
jasminträdet, öppnade sig hvarje blomsterkalk, och osynliga, men
med giftiga spjut, stego blomstersjälarna ut, och de satte
sig först vid hans öra och berättade honom elaka drömmar,
flögo derefter öfver hans läppar och stungo hans tunga med
de giftiga spjuten. Nu ha vi hämnat den döde! sade de och
begåfvo sig åter tillbaka in i jasminens hvita klockor.
Då det blef morgon och fönstret till sängkammaren
plötsligt rycktes upp, for rosenalfen med bidrottningen och hela
bisvärmen in för att döda honom.
Men han var redan död; folk stod rundt omkring sängen,
och de sade: Jasmindoften har dödat honom.
 |
| De visste att den döde i sången var en mördare. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
