Sagor och berättelser / Del 1 / 219 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Svinvaktaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken mat som lagades i hvarje spis, som fans i staden; se
det var då verkligen något annat än en ros!

Nu kom prinsessan promenerande med alla sina hofdamer,
och då hon hörde melodien, stannade hon och såg så nöjd ut,
ty hon kunde också spela: Ach, du lieber Augustin! Det var
den enda hon kunde, men den spelade hon med ett finger.

— Det är ju den jag kan! sade hon. Han måste således
vara en bildad svinvaktare. Hör! Gå in och fråga honom, hvad
det der instrumentet kostar!

Och så måste en af hofdamerna springa in, men hon tog
på sig skor med träbottnar.

Hvad vill du ha för den der grytan? sade hofdamen.

— Hvad vill du ha för den der grytan? sade hofdamen.

— Jag vill ha tio kyssar af prinsessan, sade svinvaktaren.

— Åh, Gud bevare oss! sade hofdamen.

— Ja, det kan inte bli för mindre, sade svinvaktaren.

— Nå, hvad säger han? frågade prinsessan.

— Det kan jag verkligen inte säga, sade hofdamen; det är
så förskräckligt!

— Nå, så kan du hviska! Och så hviskade hon.

— Han är ju vettlös! sade prinsessan och gick genast sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>