Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Näktergalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men den bok, i hvilken jag läst det, sade kejsaren, har
blifvit mig tillsänd från den stormäktige kejsaren af Japan,
och således kan det inte vara osanning. Jag vill höra
näktergalen! Han skall vara här i afton; han har min allra högsta
nåd, och kommer han inte, skall hela hofvet dunkas på
magen, när det ätit qvällsvard.
— Tsing-pe! sade kavaljeren och sprang åter upp och ned
för alla trappor, genom alla salar och korridorer, och halfva
hofvet sprang med, ty det ville icke gerna dunkas på magen.
Det var ett oupphörligt frågande efter den märkvärdiga
näktergalen, som hela verlden kände, men ingen vid hofvet.
Slutligen träffade de en liten fattig flicka i köket. Hon sade:
Herre Gud, näktergalen! Honom känner jag väl! Ja, hvad han
kan sjunga! Jag har fått tillstånd att hvarje afton bära några
öfverlefvor från bordet hem till min stackars sjuka mor, som
bor nere vid stranden, och när jag då går tillbaka, är trött
och hvilar mig i skogen, hör jag näktergalen sjunga. Mina
ögon tåras dervid; det är som om min mor kysste mig.
— Lilla kökspiga! sade kavaljeren; jag skall skaffa henne
fast anställning i köket och tillåtelse att se kejsaren spisa, om
hon kan föra oss till näktergalen; ty han är befald till slottet
i afton.
Och så drogo de allesammans ut i skogen, der näktergalen
plägade sjunga; halfva hofvet var med. Bäst som de gingo,
började en ko böla.
— Åh, sade hofjunkaren, nu ha vi honom! Det är ändå en
märkvärdig kraft hos ett sådant litet djur. Jag har alldeles
bestämdt hört honom förr.
— Nej, det der är korna som böla, sade den lilla kökspigan;
vi äro ännu långt ifrån stället.
Grodorna qväkte nu i kärret.
— Härligt! sade den kinesiske hofpredikanten. Nu hör jag
honom! Det är alldeles som små kyrkklockor.
— Nej, det der är grodorna, sade den lilla kökspigan. Men
nu tänker jag att vi snart få höra honom.
Nu började näktergalen sjunga.
— Den der är det! sade den lilla flickan. Hör! hör! Och
der sitter han! Och så pekade hon på en liten grå fågel uppe
bland grenarna.
— Är det möjligt? sade kavaljeren. Sådan hade jag då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
